Mia Holm

Jag har startat en ny blogg fr o m nu eftersom jag och Susanne har gått skilda vägar :) Nja....Vi har inte skiljt oss på riktigt, det är bara det att vi har beslutat att inte blogga ihop längre. Så därför hittar du inte hennes inlägg här. Dom är borttagna.

Jag blir jätteglad om du vill fortsätta läsa om mig och mitt liv på min nya blogg som heter:

www.miaholm.blogg.se  Välkommen!

Mina gamla inlägg kommer förstås att ligga kvar här om det nu är så att någon vill läsa dom igen! :)

Vi ses!

Kram
Mi@

Idag har jag tagit bort sommaren i trädgårn´ - Mina vita pelargoner, som faktiskt fortfarande var ganska fina, har nu fått lämna plats i krukor och hinkar till prydnadskål och murgröna.

Det var en skön härlig luft ute idag och ganska varmt för årstiden, så det var riktigt kul att pyssla runt lite. Passade på att klippa ner dom två stora löjtnantshjärta-buskarna också. Känns bra att ha det klart nu med höst"blommor" på verandan med omnejd.

Varsågod att titta på resultatet :)


Gillar zink ute i trädgårn´ - en fin kontrast mot blommor & blader


En av mina favoritkatter - denna har mamma målat till mig på en sten, har haft missen i säkert tio år och jag älskar den :)


Lila & grön "kål" med murgröna i vår stora stenurna


Underbart vackra höstäpplen


Närbild på en av våra två zink-hinkar


Trädgårdspremiär för mina fina blommiga gummistövlar som jag fått av min snälla mamma :)


Tittut!

// Mi@ //

Loggade in på fejjan och skrollade som vanligt ner på "startsidan" för att se vad mina vänner har haft för sig under de senaste timmarna.
När jag kom till min vän Olivers statusrad så läste jag denna lilla söta "göra barn" historia som förklarar detta fenomen på ett mycket spejsigt vis :)

Ni vet hur det är när barnen börjar fråga hur barn blir till; det kan ju vara lite knepigt och förklara det exakt så som det faktiskt är.....Men idag handlar ju allt om datorn, den är ju alltid i fokus och finns i var mans hem så då kan man ju dra till med denna.

Barnet frågar alltså: Pappa, hur kom jag till? Hur gör man bebisar?

Svaret kommer här:

"Mor och jag möttes i ett chattrum. Jag började att maila din mor och efter ett tag så möttes vi på ett internet-café i ett eget rum. Mor stack då in mitt usb-minne in i hennes usb-port och när jag började överföra, så visade det sig att vi inte hade någon brandvägg (!) och det var försent att trycka på delete. 9 månader senare dyker ett litet virus upp... och det var du..."

Visst är den rolig och lite söt?  / Mi@ /

Måste bara få visa vilken rolig skylt jag köpte när jag, i lördags, var på inredning-butiks-turné med mina nya jobbarkompisar. Vi gjorde små trevliga stopp från Insjön upp till Rättvik och i Tällberg var vi på en jättemysig butik där det såldes massa mojs:) Helt plötsligt hörde jag hur alla skrattade järnet från en annan del av butiken. När jag frågade vad jag missat, vad som var så kul, så visade dom mig denna:


Kunde bar inte motstå -så jag köpte den - och snart hänger den på väggen i köket om jag får bestämma!

Nu ska jag se om jag kan ändra lite design på denna sida oxå.....annars får Sus hjälpa mig; det är ju hon som är expert på detta ämne.

// Mi@ //

Tänk, det har gått en hel månad exakt idag sen Emil åkte iväg till USA! Helt otroligt vad tiden gått fort. Känns ju i och för sig himla bra att tiden just GÅR fort så att jag får hem min "skrutt" på 17 år igen soon :)

Tänker så här...att det är precis som att jag nyss blivit gravid och ska vänta och längta i nio månader innan bebisen ploppar ut! Så om nio månader när denna "graviditet" är klar så kommer han ju hem igen!! Det man vet säkert är att man INTE kommer att gå över tiden :) Returbiljett är redan bokad till 4 juni.

Hela sommaren har vi grejat med USA-saker; fixat och donat med allt möjligt - om ni bara visste allt som måste ordnas innan man kan skicka iväg sin telning på något sånt här *puh*. Men det är värt det - Emil är supernöjd och mår jättebra!

Pratade med honom på Skype igår och fick se honom i webbkameran - Det var SÅ underbart - Helt plötsligt så var han där, satt i sin morgonrock och var precis sig lik! Vi hade tyvärr fel på vår kamera så han fick inte se mig och Anders, men jag ska fixa en ny kamera till nästa gång.

Jag såg på hela han att han har det toppenbra over there :) och det gör mig SÅ glad och jag känner mig trygg och lugn i hela situationen.

Och tänk, jag började inte gråta heller! Vad säger ni om det va?! :)

Här kommer några foton från Arlanda när han skulle ge sig iväg.


I incheckningskön - kolla smajlet :)


Mor & son


Ingen mamma fick vara med vid incheckningen


OK....LITE "mammig" påminnelse om tvätt-sortering fick han med sig!


Här är det "the point of no return" Sista kramen innan Emil försvann genom säkerhetskontrollen.

Min "fining" - Ja, det är klart man längtar då & då, men jag är SÅ glad att jag har kunnat ge honom den här möjligheten för det är verkligen en erfarenhet för livet och han är SÅ värd det!

Till´ next tajm // Mia //