Mia Holm

Vi har fått en "bebis" i familjen. Hon kom till oss för precis en vecka sedan och var då bara 10 veckor.
Vi blev förälskade i henne redan för flera veckor sedan. Vi träffade henne första gången då hon var ynkliga tre veckor och vi föll pladask, eller rättare sagt; Anders föll pladask !!  Men just då så var vi tråkigt realistiska och skulle absolut inte ha en till katt. Vi har ju redan två; Maja & Murre.

Hur det nu var, så kunde inte min darling riktigt släppa tankarna om lilla "Creme" som hon kallades, så efter lite diskussion så bestämde vi oss för att ta henne om hon fortfarande fanns kvar. Och det gjorde hon!

Tyvärr så förlorade hon sin mamma för 3 veckor sedan så då bestämde vi att hämta henne tidigare. Nu har hon varit hos oss i en vecka och hon är redan familjens lilla älskling :)  Hon är så liten och söt! Och vad som är extra kul är att Maja är moster till henne.

Vi har döpt henne till Bellamí (efter Bellamy som spelar i ManCity) men hon ska kallas Bella helt enkelt. Bella betyder ju vacker på italienska och hon är verkligen en liten söt och vacker flicka.

















Maja & Bella - friends at last :)

// *Mjau* från Mi@ //

På lunchen idag sprang jag på en svart tunika-klänning som föll mig i smaken. Dessutom hängde den på REA-snurran (I like) och det fanns bara en unik kvar så jag bestämde mig för att prova den.

Att prova den och få på sig den var lätt som en plätt! Men när jag sen skulle ta av mig den, så gick det inte !! Den var så att säga "stuck on me"! Ni förstår känslan va? Man står där i provhytten och får inte av sig plagget som man nyss krängt på sig...? Man tar ännu ett djupt andetag, känner paniken komma krypandes och sen tar man i ända från tårna "Ett å två å tre" men...nej...klänningen rör sig inte mer än nån millimeter. Och man tänker så här att, bättre att se sanningen i vitögat och stolpa ut i affären och erkänna, hellre än att kanske få upp klänningen så långt som till huvudet, men sen inget längre och DÅ skulle man verkligen stå med skägget i brevlådan (tänkte jag verkligen så rationellt?)

Jag gick således ut ur provhytten med den provade klänningen fortfarande PÅ mig, tog sikte på flickan i kassan längst bort och berättade för henne hur det hela låg till!

- Det ser ut som att jag måste köpa den här klänningen, för jag får inte av den!! Och jag fattar inte varför för det är egentligen en storlek större än vad jag brukar ha! Och visserligen har jag lagt på mig ett par kg, *bla bla bla* men...
Kassa-tjejen log och småskrattade och det gjorde ju jag med förstås, det var ingen idé att hänga läpp.

Nu var det ju så att jag gärna ville ha den där klänningen i vilket fall som helst, men jag förstod ju också att jag aldrig någonsin skulle kunna ha den på mig om jag sedan skulle klä av mig allena..... Om nöden inte har någon lag så får jag väl helt enkelt sova med den och ha den som nattsärk tänkte jag.

- Du får försöka krångla upp dig på disken här bakom kassan då, så vi får ta bort larmet.

*Gulp* Ok...Nu var det bara en liten pytte detalj: Nämligen att larmgrejen satt längst ner på linningen, vilket innebar att jag, när inga andra kunder var i sikte, snabbt drog upp klänningen ända till höften, ställde mig på tå och lutade mig framåt, så att kassaflickan snabbt kunde avlägsna larmet. Ja! Man kan nästan säga att jag blottade mig en smula! (LITE pinsamt eftersom jag bara hade strumpbyxor under).

- Det känns som att vi gör nåt brottsligt på nåt sätt! sa jag till kassaflickan medan hon snällt tog fram saxen för att avlägsna grej nr 2, nämligen prislappen.


Jag i min nya fina ej avtagbara tunika-klänning

Ikväll ska jag fråga Anders lite förföriskt om han vill klä av mig - Tror ni han förstår syftet på direkten? hi,hi.....Sen kommer jag ju avslöja min lilla penibla historia så klart, men det gör jag sen.....efteråt...

// Mi@ //

Visst är det så att man ska vara ganska ärlig när man bloggar? I alla fall har jag fått det för mig, för det ska väl vara som nån slags dagbok (ok....jag skriver inte varje dag...) men varför ska man egentligen vara så hemlig när man nu en gång för alla har gett sig ut i denna cyberdjungel där alla vänder ut och in på sig själva (?)

Så varför ska jag hymla med att jag varit till den s.k. "underredes-doktorn" idag....? Jag menar dit går ju alla kvinnor/tjejer med jämna mellanrum. So why this secrecy?? Nope inte jag inte, jag väljer att berätta det. Fortsätt läsa på egen risk!



     Ja, där ligger man alltså....Helt utlämnad....Ni grabbar har ingen aning om hur det känns...Och så försöker man hålla igång nån slags dialog, ungefär som om det är reflexerna som ska kollas eller en fot eller ett finger som har åkt ur led. Känns löjligt...Eller konstigt.....eller ja....Jag vet inte vad. Man ligger där i den där hemska stolen och i den där hemska positionen och det går liksom inte att gömma sig! Nä, här är man tvungen att visa sitt allra innersta vare sig man vill eller inte.
Man ser sina egna fötter peka rakt ut åt varsitt håll och i mitten nånstans ser man ett huvud med ett par ögon som granskar....ja ni vet vad!
- Det ser fint ut det här, avslutar hon dialogen.
- Tack! (Eller vad fasiken säger man?) Vilken tur liksom...Att jag ser "normal" ut. Eller?

Sen var det bara iväg på nästa. Körde raka vägen till tandläkaren - eller tandhygienisten för att vara exakt. Ska erkänna att det är 3 år sen jag var och kollade läget i dom övre regionerna, så jag var lite pirrig att hon skulle säga att jag var på väg att tappa alla tänderna eller nåt.
Väl där fick jag sätta mig i ännu en undersökningsstol (fast nu var jag ju van) som sen åkte neråt så att jag hamnade i liggande ställning (IGEN!!!!) Sen började det; det kollades, speglades, röntgades, slipades tandsten, polerades å så vidare å så vidare. Allt detta skedde och där låg jag och stirrade upp i taket där det fanns en TV-skärm som visade svenska djur i naturen. Där var den söta prickiga rödspettan, den vackra knölsvanen, den lilla uttern och den fina laxen.
I slutskedet när fluorlacken torkade var jag så torr i munnen så att det kändes som att hela Saharaöknen var inne i min mun! Tur att jag inte såg mig själv i spegeln heller....för jag hade såna där "tussar", flera stycken, under både över- och underläppen (Tänk er Gromit...SÅ måste jag ha sett ut, typ). Det som INTE var speciellt kul var att dörren till rummet där jag låg var öppen och låg precis mitt emot receptionen. Detta betydde att alla som kom kikade in och såg mig ligga där (Jag...Miss Vain...) med munnen vidöppen och med tussar och sugar och alla möjliga mojänger hängandes och slängandes i och utanför munnen!
Slutorden här var också att allt såg bra och fint ut. Vad glad jag blir!!! Vilken tur jag har: Jag är fin både uppe & nere!! :) *Tjoho*



Pust, efter denna dag tror jag att jag förtjänar en bit äppelpaj.....eller åtminstone en kvällsmacka....Eller...Var det idag jag skulle börja mitt nya liv eller nåt sånt?

// Mi@ //

Idag vill jag slå ett slag för mina härliga vänner! Jag har fått en trippeldos av dom idag och jag känner mig glad, sprallig och upprymd - Livet är underbart helt enkelt.

Först ett slag för min "gamla & trofasta" bästa vän Susanne *PUSS* på dig :)  Tänk att vi aldrig tröttnar på varann fast vi är med varann mer än vad vi är med våra familjer nästan (!) Du finns där i ur och skur och känner mig utanpå och innanpå. Finns nog inget som du inte vet om mig...Ibland vet du mer om mig än vad jag själv vet eller kommer ihåg om mig. Jag vet att vi kommer vara "friends till´ the day we die" !! Love you lots and lots!!


Sus -  min bästa -  och jag

Sen, i förmiddags dök plötsligt Gunilla upp! Hon var i krokarna och tog sig tid att komma förbi.
Gunilla och jag är vad man skulle kunna säga nyfunna nygamla vänner :) Vi har väl alltid vetat om varandra ända sen gymnasietiden, men det är först på senare år som vi stött på varandra och börjat prata och umgås och det känns som att vi håller på att bli riktigt goa vänner! *Puss* på dig också Gunilla! Du är en jättesöt och go tjej och jag ser fram emot nästa gång vi ska fika på vårt "stammis" ställe Blombergs Café


Härliga Gunilla

Inte nog med det, halv 12 hade jag en lunchdejt med snygga spralliga Sofia och för omväxlings skull fick JAG bjuda på lunch (vilket jag sedan ångrade när jag fick veta exakt vad Sofia kommer att ha för årslön inom ett par år *fniss*). Ja, ja....Sofia må vara en kvinna mitt i livet och mitt i karriären med the big money bakom kröken, men hon har då inte tappat huvudet direkt! Hon är världens sprudlande och den mest positiva person man kan tänka sig! Hon smittar med sin spralliga energi och man har aldrig tråkigt i hennes sällskap. Jag och Sofia är också såna där "nykompisar" - ni vet - som man hittar på "äldre dar". 
Sofia och hennes man har precis byggt ett jättefint hus som dom ritat själva; kolla in deras husbyggarblogg Almarnas blogg  Jag hade turen att få kika på huset lite hastigt och lustigt idag och det var helt fantastiskt läckert! Kanske jag också har turen att få mingla nån gång på er s k "sociala yta" :) Du får också en stor puss Sofia *smack*


Sprudlande Sofia (obs det är INTE Sofias egna hår...) men så här jätteglad är hon allt som oftast jämt!

Tack ni fina vänner x 3 för att ni förgyllt min dag idag!  // Mi@ //