Mia Holm

Tänk, det har gått en hel månad exakt idag sen Emil åkte iväg till USA! Helt otroligt vad tiden gått fort. Känns ju i och för sig himla bra att tiden just GÅR fort så att jag får hem min "skrutt" på 17 år igen soon :)

Tänker så här...att det är precis som att jag nyss blivit gravid och ska vänta och längta i nio månader innan bebisen ploppar ut! Så om nio månader när denna "graviditet" är klar så kommer han ju hem igen!! Det man vet säkert är att man INTE kommer att gå över tiden :) Returbiljett är redan bokad till 4 juni.

Hela sommaren har vi grejat med USA-saker; fixat och donat med allt möjligt - om ni bara visste allt som måste ordnas innan man kan skicka iväg sin telning på något sånt här *puh*. Men det är värt det - Emil är supernöjd och mår jättebra!

Pratade med honom på Skype igår och fick se honom i webbkameran - Det var SÅ underbart - Helt plötsligt så var han där, satt i sin morgonrock och var precis sig lik! Vi hade tyvärr fel på vår kamera så han fick inte se mig och Anders, men jag ska fixa en ny kamera till nästa gång.

Jag såg på hela han att han har det toppenbra over there :) och det gör mig SÅ glad och jag känner mig trygg och lugn i hela situationen.

Och tänk, jag började inte gråta heller! Vad säger ni om det va?! :)

Här kommer några foton från Arlanda när han skulle ge sig iväg.


I incheckningskön - kolla smajlet :)


Mor & son


Ingen mamma fick vara med vid incheckningen


OK....LITE "mammig" påminnelse om tvätt-sortering fick han med sig!


Här är det "the point of no return" Sista kramen innan Emil försvann genom säkerhetskontrollen.

Min "fining" - Ja, det är klart man längtar då & då, men jag är SÅ glad att jag har kunnat ge honom den här möjligheten för det är verkligen en erfarenhet för livet och han är SÅ värd det!

Till´ next tajm // Mia //