Bella Bellamí
Vi har fått en "bebis" i familjen. Hon kom till oss för precis en vecka sedan och var då bara 10 veckor.
Vi blev förälskade i henne redan för flera veckor sedan. Vi träffade henne första gången då hon var ynkliga tre veckor och vi föll pladask, eller rättare sagt; Anders föll pladask !! Men just då så var vi tråkigt realistiska och skulle absolut inte ha en till katt. Vi har ju redan två; Maja & Murre.
Hur det nu var, så kunde inte min darling riktigt släppa tankarna om lilla "Creme" som hon kallades, så efter lite diskussion så bestämde vi oss för att ta henne om hon fortfarande fanns kvar. Och det gjorde hon!
Tyvärr så förlorade hon sin mamma för 3 veckor sedan så då bestämde vi att hämta henne tidigare. Nu har hon varit hos oss i en vecka och hon är redan familjens lilla älskling :) Hon är så liten och söt! Och vad som är extra kul är att Maja är moster till henne.
Vi har döpt henne till Bellamí (efter Bellamy som spelar i ManCity) men hon ska kallas Bella helt enkelt. Bella betyder ju vacker på italienska och hon är verkligen en liten söt och vacker flicka.
Maja & Bella - friends at last :)
// *Mjau* från Mi@ //
Vi blev förälskade i henne redan för flera veckor sedan. Vi träffade henne första gången då hon var ynkliga tre veckor och vi föll pladask, eller rättare sagt; Anders föll pladask !! Men just då så var vi tråkigt realistiska och skulle absolut inte ha en till katt. Vi har ju redan två; Maja & Murre.
Hur det nu var, så kunde inte min darling riktigt släppa tankarna om lilla "Creme" som hon kallades, så efter lite diskussion så bestämde vi oss för att ta henne om hon fortfarande fanns kvar. Och det gjorde hon!
Tyvärr så förlorade hon sin mamma för 3 veckor sedan så då bestämde vi att hämta henne tidigare. Nu har hon varit hos oss i en vecka och hon är redan familjens lilla älskling :) Hon är så liten och söt! Och vad som är extra kul är att Maja är moster till henne.
Vi har döpt henne till Bellamí (efter Bellamy som spelar i ManCity) men hon ska kallas Bella helt enkelt. Bella betyder ju vacker på italienska och hon är verkligen en liten söt och vacker flicka.
Maja & Bella - friends at last :)
// *Mjau* från Mi@ //
Stuck on me...
På lunchen idag sprang jag på en svart tunika-klänning som föll mig i smaken. Dessutom hängde den på REA-snurran (I like) och det fanns bara en unik kvar så jag bestämde mig för att prova den.
Att prova den och få på sig den var lätt som en plätt! Men när jag sen skulle ta av mig den, så gick det inte !! Den var så att säga "stuck on me"! Ni förstår känslan va? Man står där i provhytten och får inte av sig plagget som man nyss krängt på sig...? Man tar ännu ett djupt andetag, känner paniken komma krypandes och sen tar man i ända från tårna "Ett å två å tre" men...nej...klänningen rör sig inte mer än nån millimeter. Och man tänker så här att, bättre att se sanningen i vitögat och stolpa ut i affären och erkänna, hellre än att kanske få upp klänningen så långt som till huvudet, men sen inget längre och DÅ skulle man verkligen stå med skägget i brevlådan (tänkte jag verkligen så rationellt?)
Jag gick således ut ur provhytten med den provade klänningen fortfarande PÅ mig, tog sikte på flickan i kassan längst bort och berättade för henne hur det hela låg till!
- Det ser ut som att jag måste köpa den här klänningen, för jag får inte av den!! Och jag fattar inte varför för det är egentligen en storlek större än vad jag brukar ha! Och visserligen har jag lagt på mig ett par kg, *bla bla bla* men...
Kassa-tjejen log och småskrattade och det gjorde ju jag med förstås, det var ingen idé att hänga läpp.
Nu var det ju så att jag gärna ville ha den där klänningen i vilket fall som helst, men jag förstod ju också att jag aldrig någonsin skulle kunna ha den på mig om jag sedan skulle klä av mig allena..... Om nöden inte har någon lag så får jag väl helt enkelt sova med den och ha den som nattsärk tänkte jag.
- Du får försöka krångla upp dig på disken här bakom kassan då, så vi får ta bort larmet.
*Gulp* Ok...Nu var det bara en liten pytte detalj: Nämligen att larmgrejen satt längst ner på linningen, vilket innebar att jag, när inga andra kunder var i sikte, snabbt drog upp klänningen ända till höften, ställde mig på tå och lutade mig framåt, så att kassaflickan snabbt kunde avlägsna larmet. Ja! Man kan nästan säga att jag blottade mig en smula! (LITE pinsamt eftersom jag bara hade strumpbyxor under).
- Det känns som att vi gör nåt brottsligt på nåt sätt! sa jag till kassaflickan medan hon snällt tog fram saxen för att avlägsna grej nr 2, nämligen prislappen.
Jag i min nya fina ej avtagbara tunika-klänning
Ikväll ska jag fråga Anders lite förföriskt om han vill klä av mig - Tror ni han förstår syftet på direkten? hi,hi.....Sen kommer jag ju avslöja min lilla penibla historia så klart, men det gör jag sen.....efteråt...
// Mi@ //
Att prova den och få på sig den var lätt som en plätt! Men när jag sen skulle ta av mig den, så gick det inte !! Den var så att säga "stuck on me"! Ni förstår känslan va? Man står där i provhytten och får inte av sig plagget som man nyss krängt på sig...? Man tar ännu ett djupt andetag, känner paniken komma krypandes och sen tar man i ända från tårna "Ett å två å tre" men...nej...klänningen rör sig inte mer än nån millimeter. Och man tänker så här att, bättre att se sanningen i vitögat och stolpa ut i affären och erkänna, hellre än att kanske få upp klänningen så långt som till huvudet, men sen inget längre och DÅ skulle man verkligen stå med skägget i brevlådan (tänkte jag verkligen så rationellt?)
Jag gick således ut ur provhytten med den provade klänningen fortfarande PÅ mig, tog sikte på flickan i kassan längst bort och berättade för henne hur det hela låg till!
- Det ser ut som att jag måste köpa den här klänningen, för jag får inte av den!! Och jag fattar inte varför för det är egentligen en storlek större än vad jag brukar ha! Och visserligen har jag lagt på mig ett par kg, *bla bla bla* men...
Kassa-tjejen log och småskrattade och det gjorde ju jag med förstås, det var ingen idé att hänga läpp.
Nu var det ju så att jag gärna ville ha den där klänningen i vilket fall som helst, men jag förstod ju också att jag aldrig någonsin skulle kunna ha den på mig om jag sedan skulle klä av mig allena..... Om nöden inte har någon lag så får jag väl helt enkelt sova med den och ha den som nattsärk tänkte jag.
- Du får försöka krångla upp dig på disken här bakom kassan då, så vi får ta bort larmet.
*Gulp* Ok...Nu var det bara en liten pytte detalj: Nämligen att larmgrejen satt längst ner på linningen, vilket innebar att jag, när inga andra kunder var i sikte, snabbt drog upp klänningen ända till höften, ställde mig på tå och lutade mig framåt, så att kassaflickan snabbt kunde avlägsna larmet. Ja! Man kan nästan säga att jag blottade mig en smula! (LITE pinsamt eftersom jag bara hade strumpbyxor under).
- Det känns som att vi gör nåt brottsligt på nåt sätt! sa jag till kassaflickan medan hon snällt tog fram saxen för att avlägsna grej nr 2, nämligen prislappen.
Jag i min nya fina ej avtagbara tunika-klänning
Ikväll ska jag fråga Anders lite förföriskt om han vill klä av mig - Tror ni han förstår syftet på direkten? hi,hi.....Sen kommer jag ju avslöja min lilla penibla historia så klart, men det gör jag sen.....efteråt...
// Mi@ //
Fint både uppe och nere
Visst är det så att man ska vara ganska ärlig när man bloggar? I alla fall har jag fått det för mig, för det ska väl vara som nån slags dagbok (ok....jag skriver inte varje dag...) men varför ska man egentligen vara så hemlig när man nu en gång för alla har gett sig ut i denna cyberdjungel där alla vänder ut och in på sig själva (?)
Så varför ska jag hymla med att jag varit till den s.k. "underredes-doktorn" idag....? Jag menar dit går ju alla kvinnor/tjejer med jämna mellanrum. So why this secrecy?? Nope inte jag inte, jag väljer att berätta det. Fortsätt läsa på egen risk!
Ja, där ligger man alltså....Helt utlämnad....Ni grabbar har ingen aning om hur det känns...Och så försöker man hålla igång nån slags dialog, ungefär som om det är reflexerna som ska kollas eller en fot eller ett finger som har åkt ur led. Känns löjligt...Eller konstigt.....eller ja....Jag vet inte vad. Man ligger där i den där hemska stolen och i den där hemska positionen och det går liksom inte att gömma sig! Nä, här är man tvungen att visa sitt allra innersta vare sig man vill eller inte.
Man ser sina egna fötter peka rakt ut åt varsitt håll och i mitten nånstans ser man ett huvud med ett par ögon som granskar....ja ni vet vad!
- Det ser fint ut det här, avslutar hon dialogen.
- Tack! (Eller vad fasiken säger man?) Vilken tur liksom...Att jag ser "normal" ut. Eller?
Sen var det bara iväg på nästa. Körde raka vägen till tandläkaren - eller tandhygienisten för att vara exakt. Ska erkänna att det är 3 år sen jag var och kollade läget i dom övre regionerna, så jag var lite pirrig att hon skulle säga att jag var på väg att tappa alla tänderna eller nåt.
Väl där fick jag sätta mig i ännu en undersökningsstol (fast nu var jag ju van) som sen åkte neråt så att jag hamnade i liggande ställning (IGEN!!!!) Sen började det; det kollades, speglades, röntgades, slipades tandsten, polerades å så vidare å så vidare. Allt detta skedde och där låg jag och stirrade upp i taket där det fanns en TV-skärm som visade svenska djur i naturen. Där var den söta prickiga rödspettan, den vackra knölsvanen, den lilla uttern och den fina laxen.
I slutskedet när fluorlacken torkade var jag så torr i munnen så att det kändes som att hela Saharaöknen var inne i min mun! Tur att jag inte såg mig själv i spegeln heller....för jag hade såna där "tussar", flera stycken, under både över- och underläppen (Tänk er Gromit...SÅ måste jag ha sett ut, typ). Det som INTE var speciellt kul var att dörren till rummet där jag låg var öppen och låg precis mitt emot receptionen. Detta betydde att alla som kom kikade in och såg mig ligga där (Jag...Miss Vain...) med munnen vidöppen och med tussar och sugar och alla möjliga mojänger hängandes och slängandes i och utanför munnen!
Slutorden här var också att allt såg bra och fint ut. Vad glad jag blir!!! Vilken tur jag har: Jag är fin både uppe & nere!! :) *Tjoho*
Pust, efter denna dag tror jag att jag förtjänar en bit äppelpaj.....eller åtminstone en kvällsmacka....Eller...Var det idag jag skulle börja mitt nya liv eller nåt sånt?
// Mi@ //
Så varför ska jag hymla med att jag varit till den s.k. "underredes-doktorn" idag....? Jag menar dit går ju alla kvinnor/tjejer med jämna mellanrum. So why this secrecy?? Nope inte jag inte, jag väljer att berätta det. Fortsätt läsa på egen risk!
Ja, där ligger man alltså....Helt utlämnad....Ni grabbar har ingen aning om hur det känns...Och så försöker man hålla igång nån slags dialog, ungefär som om det är reflexerna som ska kollas eller en fot eller ett finger som har åkt ur led. Känns löjligt...Eller konstigt.....eller ja....Jag vet inte vad. Man ligger där i den där hemska stolen och i den där hemska positionen och det går liksom inte att gömma sig! Nä, här är man tvungen att visa sitt allra innersta vare sig man vill eller inte.
Man ser sina egna fötter peka rakt ut åt varsitt håll och i mitten nånstans ser man ett huvud med ett par ögon som granskar....ja ni vet vad!
- Det ser fint ut det här, avslutar hon dialogen.
- Tack! (Eller vad fasiken säger man?) Vilken tur liksom...Att jag ser "normal" ut. Eller?
Sen var det bara iväg på nästa. Körde raka vägen till tandläkaren - eller tandhygienisten för att vara exakt. Ska erkänna att det är 3 år sen jag var och kollade läget i dom övre regionerna, så jag var lite pirrig att hon skulle säga att jag var på väg att tappa alla tänderna eller nåt.
Väl där fick jag sätta mig i ännu en undersökningsstol (fast nu var jag ju van) som sen åkte neråt så att jag hamnade i liggande ställning (IGEN!!!!) Sen började det; det kollades, speglades, röntgades, slipades tandsten, polerades å så vidare å så vidare. Allt detta skedde och där låg jag och stirrade upp i taket där det fanns en TV-skärm som visade svenska djur i naturen. Där var den söta prickiga rödspettan, den vackra knölsvanen, den lilla uttern och den fina laxen.
I slutskedet när fluorlacken torkade var jag så torr i munnen så att det kändes som att hela Saharaöknen var inne i min mun! Tur att jag inte såg mig själv i spegeln heller....för jag hade såna där "tussar", flera stycken, under både över- och underläppen (Tänk er Gromit...SÅ måste jag ha sett ut, typ). Det som INTE var speciellt kul var att dörren till rummet där jag låg var öppen och låg precis mitt emot receptionen. Detta betydde att alla som kom kikade in och såg mig ligga där (Jag...Miss Vain...) med munnen vidöppen och med tussar och sugar och alla möjliga mojänger hängandes och slängandes i och utanför munnen!
Slutorden här var också att allt såg bra och fint ut. Vad glad jag blir!!! Vilken tur jag har: Jag är fin både uppe & nere!! :) *Tjoho*
Pust, efter denna dag tror jag att jag förtjänar en bit äppelpaj.....eller åtminstone en kvällsmacka....Eller...Var det idag jag skulle börja mitt nya liv eller nåt sånt?
// Mi@ //
Vänner x 3
Idag vill jag slå ett slag för mina härliga vänner! Jag har fått en trippeldos av dom idag och jag känner mig glad, sprallig och upprymd - Livet är underbart helt enkelt.
Först ett slag för min "gamla & trofasta" bästa vän Susanne *PUSS* på dig :) Tänk att vi aldrig tröttnar på varann fast vi är med varann mer än vad vi är med våra familjer nästan (!) Du finns där i ur och skur och känner mig utanpå och innanpå. Finns nog inget som du inte vet om mig...Ibland vet du mer om mig än vad jag själv vet eller kommer ihåg om mig. Jag vet att vi kommer vara "friends till´ the day we die" !! Love you lots and lots!!
Sus - min bästa - och jag
Sen, i förmiddags dök plötsligt Gunilla upp! Hon var i krokarna och tog sig tid att komma förbi.
Gunilla och jag är vad man skulle kunna säga nyfunna nygamla vänner :) Vi har väl alltid vetat om varandra ända sen gymnasietiden, men det är först på senare år som vi stött på varandra och börjat prata och umgås och det känns som att vi håller på att bli riktigt goa vänner! *Puss* på dig också Gunilla! Du är en jättesöt och go tjej och jag ser fram emot nästa gång vi ska fika på vårt "stammis" ställe Blombergs Café
Härliga Gunilla
Inte nog med det, halv 12 hade jag en lunchdejt med snygga spralliga Sofia och för omväxlings skull fick JAG bjuda på lunch (vilket jag sedan ångrade när jag fick veta exakt vad Sofia kommer att ha för årslön inom ett par år *fniss*). Ja, ja....Sofia må vara en kvinna mitt i livet och mitt i karriären med the big money bakom kröken, men hon har då inte tappat huvudet direkt! Hon är världens sprudlande och den mest positiva person man kan tänka sig! Hon smittar med sin spralliga energi och man har aldrig tråkigt i hennes sällskap. Jag och Sofia är också såna där "nykompisar" - ni vet - som man hittar på "äldre dar".
Sofia och hennes man har precis byggt ett jättefint hus som dom ritat själva; kolla in deras husbyggarblogg Almarnas blogg Jag hade turen att få kika på huset lite hastigt och lustigt idag och det var helt fantastiskt läckert! Kanske jag också har turen att få mingla nån gång på er s k "sociala yta" :) Du får också en stor puss Sofia *smack*
Sprudlande Sofia (obs det är INTE Sofias egna hår...) men så här jätteglad är hon allt som oftast jämt!
Tack ni fina vänner x 3 för att ni förgyllt min dag idag! // Mi@ //
Nicole & jag :)
"Thord" på jobbet kom och hängde i receptionen häromdan när han plötsligt sa:
- Jag såg en tjej på TV igår som är så himla lik dig!
- Jasså?! sa jag....Vem då? Vilket program? Är hon snygg? skojade jag.
- Ja, självklart, sa "Thord" men jag kan inte komma ihåg vem det är.....
- Jo, nu är jag jättenyfiken !!! Vilken kanal var det ?
- Hm....det KAN ha varit nån DVD vi tittade på visserligen...Jo, det var det nog. En film!
- OK!! Men vem var det då?? (Både jag och Susanne var jättenyfikna nu). Vad var det för film ni såg då?
- Det var nog den där "Australia"
- Va?! Med Nicole Kidman !!! Konstaterar jag med uppspärrade ögon! Men det kan ju inte ha varit HON du tänkte på eller hur? Hon är ju jättesmal!! och snygg!! Kanske var nån annan som hade nån biroll?? Hennes hushållerska?
- Nä....Det var hon, det finns ju liksom ingen annan som passar in av dom andra i filmen. Det är ju ingen annan som är blond.
- Är du säker på att det var Australia? frågar jag, för jag inser ju själv hur osannolikt det låter; att JAG, MOI skulle vara ens en liten pytte gnutta lik Nicole Kidman liksom !!! Ni hör ju själva!
- Japp, Australia var det!
Tack Tack "Thord". Tack för illusionen :) Jag var på strålande humör helaste dagen :)
Här är hon - Min jämlike - Nicole
Och här är jag - Mia
Så, bedöm själva, Är vi lika som bär eller? Och ni FÅR spricka denna galna illusion *fniss* Jag nöjer mig så gärna med att åtminstone EN person i detta universum tycker jag är lik den världsberömda och jättevackra Nicole Kidman, så det så!
- Jag såg en tjej på TV igår som är så himla lik dig!
- Jasså?! sa jag....Vem då? Vilket program? Är hon snygg? skojade jag.
- Ja, självklart, sa "Thord" men jag kan inte komma ihåg vem det är.....
- Jo, nu är jag jättenyfiken !!! Vilken kanal var det ?
- Hm....det KAN ha varit nån DVD vi tittade på visserligen...Jo, det var det nog. En film!
- OK!! Men vem var det då?? (Både jag och Susanne var jättenyfikna nu). Vad var det för film ni såg då?
- Det var nog den där "Australia"
- Va?! Med Nicole Kidman !!! Konstaterar jag med uppspärrade ögon! Men det kan ju inte ha varit HON du tänkte på eller hur? Hon är ju jättesmal!! och snygg!! Kanske var nån annan som hade nån biroll?? Hennes hushållerska?
- Nä....Det var hon, det finns ju liksom ingen annan som passar in av dom andra i filmen. Det är ju ingen annan som är blond.
- Är du säker på att det var Australia? frågar jag, för jag inser ju själv hur osannolikt det låter; att JAG, MOI skulle vara ens en liten pytte gnutta lik Nicole Kidman liksom !!! Ni hör ju själva!
- Japp, Australia var det!
Tack Tack "Thord". Tack för illusionen :) Jag var på strålande humör helaste dagen :)
Här är hon - Min jämlike - Nicole
Och här är jag - Mia
Så, bedöm själva, Är vi lika som bär eller? Och ni FÅR spricka denna galna illusion *fniss* Jag nöjer mig så gärna med att åtminstone EN person i detta universum tycker jag är lik den världsberömda och jättevackra Nicole Kidman, så det så!
Mamma Mia
På min lunchbrejk häromdagen var jag på H&M där jag råkade springa på en söt liten tunika i all hast. Jag gillade den så jag rafsade åt mig två st; en i storlek M och en i storlek L.
Känns som att jag på sista tiden hellre tar den där L-storleken av nån anledning...(and we all know why....or? Är numera ÖVER 70-sträcket....Ja...jag vet....)
"Largen" satt jättebra så jag rusade till kassan, betalade och gick tillbaka till jobbet där jag hängde in den i mitt skåp för att premiär-ha den på jobbet nästkommande dag.
När jag då kom till jobbet dagen därpå tog jag av den från galgen och började klippa bort alla lappar som sitter överallt. Det var då jag såg det....
.....På lappen bak i nacken står det "Mama" !!!!! Förstår ni hur chockad jag blev!!!??? Alltså, inte nog med att jag numera har fått smygstarta med storlek Large...NÄ då!!! Nu går man till och med och köper mammakläder omedvetet!! Herregud....Var ska detta sluta mina vänner? Säg mig snälla! Ska man bara gilla läget eller vad?
SVAR: Nej, jag är inte med barn!
Känns som att jag på sista tiden hellre tar den där L-storleken av nån anledning...(and we all know why....or? Är numera ÖVER 70-sträcket....Ja...jag vet....)
"Largen" satt jättebra så jag rusade till kassan, betalade och gick tillbaka till jobbet där jag hängde in den i mitt skåp för att premiär-ha den på jobbet nästkommande dag.
När jag då kom till jobbet dagen därpå tog jag av den från galgen och började klippa bort alla lappar som sitter överallt. Det var då jag såg det....
.....På lappen bak i nacken står det "Mama" !!!!! Förstår ni hur chockad jag blev!!!??? Alltså, inte nog med att jag numera har fått smygstarta med storlek Large...NÄ då!!! Nu går man till och med och köper mammakläder omedvetet!! Herregud....Var ska detta sluta mina vänner? Säg mig snälla! Ska man bara gilla läget eller vad?
SVAR: Nej, jag är inte med barn!
Simma lugnt
Är glad och nöjd med mig själv. Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och varit och premiärsimmat i nya inomhusbassängen i Rättvik! *Yippie* Gud vad bra jag är!!! Är SÅ nöjd med mig själv.
Mormors-bikinin åkte på och sen var det bara ner i "doppet" :) Vattnet var behagligt och det var inte en massa människor överallt som stoppade upp min sim-rytm. Jag simmade 1 km - dvs 40 längder och det tog mig ca 30 minuter. Skönt att ha kommit igång med lite träning, nu gäller det bara att hålla i och inte ge upp. Ska försöka simma 2-3 ggr i veckan. Keep your fingers crossed folks!
Se sån stil hon har!!
Puss från MiaFia :)
Mormors-bikinin åkte på och sen var det bara ner i "doppet" :) Vattnet var behagligt och det var inte en massa människor överallt som stoppade upp min sim-rytm. Jag simmade 1 km - dvs 40 längder och det tog mig ca 30 minuter. Skönt att ha kommit igång med lite träning, nu gäller det bara att hålla i och inte ge upp. Ska försöka simma 2-3 ggr i veckan. Keep your fingers crossed folks!
Se sån stil hon har!!Puss från MiaFia :)
Bio med Salvi
Hela familjen var på BIO igår; vi såg Sommaren med Göran. Skitkul och underhållande och jag skrattade hejdlöst!
När vi hade köpt biobiljetten ställde vi oss alla fem i den s.k. godiskön, för som sig bör så ska väl ändå biofilm avnjutas med godis och popcorn (?)
Jag var i och för sig proppmätt efter middagen och hade väl gjort en tyst överenskommelse med mig själv att försöka låta bli att äta dåligheter nu efter semestern, men....karaktären är väl inte den bästa precis!
Först handlade Elin och hennes pojkvän, både varma chips, godis och dricka. Sen kom Emil...också massa godis & sånt...Jag sneglade på Anders under lugg och frågade lite oskyldigt om han skulle köpa godis.
- Nej, jag äter inte sånt längre, Gör du? sa han och log pillemariskt. Jag ska bara köpa en "MER" (markeringen var mer än tydlig).
Ok....Han skulle minsann inte synda och tyckte uppenbarligen inte att jag skulle göra det heller. Jag stod tyst och begrundade hyllorna med diverse godis och choklad och kände mig som en dålig människa - eftersom jag egentligen inte var sugen på något sött. Men när man är på bio så ska man väl......?
Jag tänkte: Jo.....Nej....Jo....Nej......Och sen när det blev min tur så hade jag fortfarande inte bestämt mig. Blicken flackade och jag brottades med mina ja- och nejkänslor när min blick fastnade på Läkerol-askarna. Aha! Det räknas väl ändå inte som godis?
Jag hade fortfarande inte bestämt mig när jag hör mig själv säga:
- Jag tar en Läkerol Salvi, tack!
Ursäkta....men HUR sexigt är det med en ask Läkerol liksom?? Jag bara frågar! Dessutom, så har jag väl aldrig någonsin köpt en simpel tråkig intetsägande tablettask när jag gått på bio...Kändes inte rätt.....Kändes rätt torrt och tråkigt om sanningen ska fram.
- Något mer? undrade den positiva brunbrände yngling som stod på andra sidan disken.
Jag tvekade och scannade snabbt över chokladutbudet med stora ögon.
- Hm....Jag vet inte.....Nu var det ju så, om sanningen ska fram, att jag egentligen har börjat mitt nya liv....Men visst är det väl så att man inte kan gå på bio och inte äta godis, det hör ju liksom till? Han hörde tveksamheten i min röst och log.
- Självklart ska man ha godis när man tittar på film!
- Då tar jag en sån där Marabou choklad med Dajm också då! Där satt den :) Min tveksamhet hade på en sekund förbytts till ett enhälligt beslut av alla mina "Mior" som ville olika saker.
*Mums fillibabba*
Jag åt upp hela chokladkakan alldeles själv och hade inte ett enda dåligt samvete, after all.....Bio bör avnjutas med prasslande påsar och knaprande popcorn, det hör ju, som sagt var, till, eller hur?
Puss och Hej från Mi@
När vi hade köpt biobiljetten ställde vi oss alla fem i den s.k. godiskön, för som sig bör så ska väl ändå biofilm avnjutas med godis och popcorn (?)
Jag var i och för sig proppmätt efter middagen och hade väl gjort en tyst överenskommelse med mig själv att försöka låta bli att äta dåligheter nu efter semestern, men....karaktären är väl inte den bästa precis!
Först handlade Elin och hennes pojkvän, både varma chips, godis och dricka. Sen kom Emil...också massa godis & sånt...Jag sneglade på Anders under lugg och frågade lite oskyldigt om han skulle köpa godis.
- Nej, jag äter inte sånt längre, Gör du? sa han och log pillemariskt. Jag ska bara köpa en "MER" (markeringen var mer än tydlig).
Ok....Han skulle minsann inte synda och tyckte uppenbarligen inte att jag skulle göra det heller. Jag stod tyst och begrundade hyllorna med diverse godis och choklad och kände mig som en dålig människa - eftersom jag egentligen inte var sugen på något sött. Men när man är på bio så ska man väl......?
Jag tänkte: Jo.....Nej....Jo....Nej......Och sen när det blev min tur så hade jag fortfarande inte bestämt mig. Blicken flackade och jag brottades med mina ja- och nejkänslor när min blick fastnade på Läkerol-askarna. Aha! Det räknas väl ändå inte som godis?
Jag hade fortfarande inte bestämt mig när jag hör mig själv säga:
- Jag tar en Läkerol Salvi, tack!
Ursäkta....men HUR sexigt är det med en ask Läkerol liksom?? Jag bara frågar! Dessutom, så har jag väl aldrig någonsin köpt en simpel tråkig intetsägande tablettask när jag gått på bio...Kändes inte rätt.....Kändes rätt torrt och tråkigt om sanningen ska fram.- Något mer? undrade den positiva brunbrände yngling som stod på andra sidan disken.
Jag tvekade och scannade snabbt över chokladutbudet med stora ögon.
- Hm....Jag vet inte.....Nu var det ju så, om sanningen ska fram, att jag egentligen har börjat mitt nya liv....Men visst är det väl så att man inte kan gå på bio och inte äta godis, det hör ju liksom till? Han hörde tveksamheten i min röst och log.
- Självklart ska man ha godis när man tittar på film!
- Då tar jag en sån där Marabou choklad med Dajm också då! Där satt den :) Min tveksamhet hade på en sekund förbytts till ett enhälligt beslut av alla mina "Mior" som ville olika saker.
*Mums fillibabba* Jag åt upp hela chokladkakan alldeles själv och hade inte ett enda dåligt samvete, after all.....Bio bör avnjutas med prasslande påsar och knaprande popcorn, det hör ju, som sagt var, till, eller hur?
Puss och Hej från Mi@
Semestern slut...
Det är söndag kväll - den allra sista semesterdagen har passerat och strax är det "Godnatt" om jag överhuvudtaget inte ska somna på jobbet imorgon. Semester gör att man ändrar sin vardag, man sover länge, ligger och drar sig och myser med sin älskling. Man äter frukost typ kl 11 och är klar att starta dagen ungefär vid ett-tiden. Vinflaskorna avlöser varandra och grillen går på högvarv. Nattlampan släcks sent, ibland alltför sent. Men det är härligt! Liksom sina tonåringar, vänder också vi på dygnet och lever lite i sus & dus och tittar bara då och då på klockan. Det är semester det! Ingen stress.
Vår sista semestervecka tillbringade vi i Turkiet. Vi åkte ospec och hade turen att hamna i Antalya, vilket var vårt önskemål. Vi var säkra på att vi skulle hamna i Alanya eftersom de flesta turisthotellen ligger där, men vi hade turen att hamna i den stora staden Antalya, där också flygplatsen ligger.
Vi bodde på hotell Oscar, ett 3 *** hotell som var helt ok. Rummen var små, men där fanns luftkonditionering, pool och frukost, så vi var nöjda.
Vi började veckan med ett "Hammam" eller turkist bad , vilket innebar bastu, ångbastu, tvätt och kroppspeeling och massage på turkiskt vis. Jag har väl aldrig känt mig så ren som då, alla döda hudceller var puts väck och sen var vi redo för beachen och brännan!
Det blev mycket bad både i Medelhavet och i poolen, shopping på bazar festival där jag prutade hårt. Badbåt ute på havet där vi tyvärr blev av med kameran med alla semesterbilderna...inte kul....Killarna var på rafting, vi besökte en moské och var med på bönestund (mycket fascinerande). Elin besökte frisören och klippte och färgade för ca 450:- (!) och vi inhandlade en jättevacker stor urna som vi ska ha nere i vårt nyrenoverade rum i källaren när det blir klart.
I brist på kamera så tog vi några bilder med mobilen innan vi åkte hem. Här ett par av dom:
Vid poolen
Emil vid trappen ut mot poolen
Anders vid poolen
Bay & Bayan (turkiska: man & kvinna) utanför hotellet innan hemfärd
I väntan på transferbussen
Som sagt; inte några roligare bilder än så här - alla fina semesterbilder ligger nog på havets botten för alla fiskar att kika på!
Nu ska jag kika på finalen på 100 meter herrar (fri-idrotts-VM Berlin) sen är det sängen och godnatt och jobb imorgon.
// Mi@ //
Vår sista semestervecka tillbringade vi i Turkiet. Vi åkte ospec och hade turen att hamna i Antalya, vilket var vårt önskemål. Vi var säkra på att vi skulle hamna i Alanya eftersom de flesta turisthotellen ligger där, men vi hade turen att hamna i den stora staden Antalya, där också flygplatsen ligger.
Vi bodde på hotell Oscar, ett 3 *** hotell som var helt ok. Rummen var små, men där fanns luftkonditionering, pool och frukost, så vi var nöjda.
Vi började veckan med ett "Hammam" eller turkist bad , vilket innebar bastu, ångbastu, tvätt och kroppspeeling och massage på turkiskt vis. Jag har väl aldrig känt mig så ren som då, alla döda hudceller var puts väck och sen var vi redo för beachen och brännan!
Det blev mycket bad både i Medelhavet och i poolen, shopping på bazar festival där jag prutade hårt. Badbåt ute på havet där vi tyvärr blev av med kameran med alla semesterbilderna...inte kul....Killarna var på rafting, vi besökte en moské och var med på bönestund (mycket fascinerande). Elin besökte frisören och klippte och färgade för ca 450:- (!) och vi inhandlade en jättevacker stor urna som vi ska ha nere i vårt nyrenoverade rum i källaren när det blir klart.
I brist på kamera så tog vi några bilder med mobilen innan vi åkte hem. Här ett par av dom:
Vid poolen
Emil vid trappen ut mot poolen
Anders vid poolen
Bay & Bayan (turkiska: man & kvinna) utanför hotellet innan hemfärd
I väntan på transferbussen
Som sagt; inte några roligare bilder än så här - alla fina semesterbilder ligger nog på havets botten för alla fiskar att kika på!
Nu ska jag kika på finalen på 100 meter herrar (fri-idrotts-VM Berlin) sen är det sängen och godnatt och jobb imorgon.
// Mi@ //
Stockholm
Semstern pågår för fullt och vi njuter i fulla drag! Halva semestern har redan passerat och nu är det bara 2 veckor kvar. Men det är skönt och underbart och varje dag är härlig, trots att det kommer lite regn då & då.
Första dagarna spenderade jag och Anders i huvudstaden där vi fick några soliga varma premiärdagar. Systrarna sällade sig också nån dag. Här följer några bilder från dessa dagar att minnas:
Jag & Syster Pernilla på Djurgårdsfärjan
Här med "lilla lilla" syster Linda på café vid Järntorget Gamla Stan
Anders letar böcker vid Hötorget
Hoppsan! Det blev visst lite fotboll också :) Djurgården-Elfsborg 1-2. Stockholm Stadion är ju vacker om inte annat!
Få se nu....Vem är vem? Hm....Anders? Evert?.....Gissar på Evert Taube till höger
Dubbel Espresso till mannen och Caffe Latte till kvinnan
Allsång på Skansen 21/7 med bl a Kevin Borg, Magnus Carlsson och Lili & Sussie
Här med sonen som tyckte det var LITE pinsamt att sjunga allsång men det måste man ju när man är på Allsång på Skansen!
// Toodelo från Mia //
Första dagarna spenderade jag och Anders i huvudstaden där vi fick några soliga varma premiärdagar. Systrarna sällade sig också nån dag. Här följer några bilder från dessa dagar att minnas:
Jag & Syster Pernilla på Djurgårdsfärjan
Här med "lilla lilla" syster Linda på café vid Järntorget Gamla Stan
Anders letar böcker vid Hötorget
Hoppsan! Det blev visst lite fotboll också :) Djurgården-Elfsborg 1-2. Stockholm Stadion är ju vacker om inte annat!
Få se nu....Vem är vem? Hm....Anders? Evert?.....Gissar på Evert Taube till höger
Dubbel Espresso till mannen och Caffe Latte till kvinnan
Allsång på Skansen 21/7 med bl a Kevin Borg, Magnus Carlsson och Lili & Sussie
Här med sonen som tyckte det var LITE pinsamt att sjunga allsång men det måste man ju när man är på Allsång på Skansen!
// Toodelo från Mia //
Semester
Hej Hopp! Mia här som vill rapportera om att hon idag går på semester i fyra härliga långa och förhoppningsvis soliga veckor!
Kroppen fylls nu sakta med massor av positiv energi och nu längtar jag verkligen att få komma "ut ur buren". Efter ett helt år av jobb, slit och tidiga mornar är det nu dags för belöningen. Så här ser min semester ut i stora drag:
* Idag tar jag 17.52-tåget ner till Stockholm för att inleda semestern med några mysiga dar i storstan med Anders :) Anders är redan där och jobbar också han sista dagen idag. Lillasyster möter upp vid tåget och "tar hand om" mig ett par timmar innan Anders slutar jobbet. Vi kommer att bänka oss på första bästa ställe som serverar vin! Semestern måste alltid firas in med ett glas rött.
* På tisdag har vi VIP-biljetter till "Allsång på Skansen" - så håll ögonen öppna gott folk. Ni kanske skymtar mig i vimlet!
Så här såg vi ut förra året när vi gästade Allsången
* 22 juli blir lillasyster stor, hon fyller 30 och det ska vi fira och Hurra för!
* Sen blir det lite "bara vara" hemma i Rättvik. Vi tar dagen lite som det kommer och bara njuter av ledigheten.
* Vecka 31: "Classic Car Week" vilket betyder en massa människor och en hel del evenemang. Bara att knalla nerför Långbacken så är man mitt i händelsernas centrum.
* 7 augusti drar vi till Turkiet en vecka *Yippie* En spontanbokning förra veckan då regnet bara öste ner dygnet runt.
Sen har det gått fyra veckor och då är man back in business!
Önskar er en kanonfin och skön sommar! Försöker blogga snart igen, men nu kommer jag inte ha nån dator på en vecka. Kram Kram!
Kroppen fylls nu sakta med massor av positiv energi och nu längtar jag verkligen att få komma "ut ur buren". Efter ett helt år av jobb, slit och tidiga mornar är det nu dags för belöningen. Så här ser min semester ut i stora drag:
* Idag tar jag 17.52-tåget ner till Stockholm för att inleda semestern med några mysiga dar i storstan med Anders :) Anders är redan där och jobbar också han sista dagen idag. Lillasyster möter upp vid tåget och "tar hand om" mig ett par timmar innan Anders slutar jobbet. Vi kommer att bänka oss på första bästa ställe som serverar vin! Semestern måste alltid firas in med ett glas rött.
* På tisdag har vi VIP-biljetter till "Allsång på Skansen" - så håll ögonen öppna gott folk. Ni kanske skymtar mig i vimlet!
Så här såg vi ut förra året när vi gästade Allsången
* 22 juli blir lillasyster stor, hon fyller 30 och det ska vi fira och Hurra för!
* Sen blir det lite "bara vara" hemma i Rättvik. Vi tar dagen lite som det kommer och bara njuter av ledigheten.
* Vecka 31: "Classic Car Week" vilket betyder en massa människor och en hel del evenemang. Bara att knalla nerför Långbacken så är man mitt i händelsernas centrum.
* 7 augusti drar vi till Turkiet en vecka *Yippie* En spontanbokning förra veckan då regnet bara öste ner dygnet runt.
Sen har det gått fyra veckor och då är man back in business!
Önskar er en kanonfin och skön sommar! Försöker blogga snart igen, men nu kommer jag inte ha nån dator på en vecka. Kram Kram!
Nu ska jag klaga lite...
I förrgår kväll var vi ute och åt. Anders bjöd ut mig samt sin dotter med pojkvän på Sjövillan. En jättemysig ganska ny restaurang, belägen nära Siljans strand i Rättvik.
Det var en fin kväll, för en gång skull sken solen och det var värme i luften. Vi hade beställt bord till 19.30.
Det började med att personalen verkade allmänt förvirrad och inte visste riktigt var vårt bord var reserverat någonstans; dvs ute eller inne. Vi hade önskemål om att få sitta ute på den jättelika inglasade altanen nära vattnet. Flickan i baren visade till sist ut oss till ett dubbelbord som vi fick hjälpa till att dra isär så att det blev ett bord för bara fyra personer.
Vackert läge
Vi beställde en flaska vitt och satte oss för att invänta menyn. Efter en stund kom servitrisen och frågade om vi hade bestämt oss. Först då uppdagades att menyn gick att läsas på "tabletterna" som låg på bordet...Det var det ingen som hade talat om för oss.
Vi beställde 3 st fiskgryta och en kalvytterfilé + 2 korgar vitlöksbröd.
45 minuter och 2 glas vin senare började vi undra varför vi aldrig fick in våran mat. Dessutom hade sällskapet bredvid oss fått in sina rätter och dom kom efter oss. Vi var rejält hungriga när vi såg en servitör komma gåendes emot oss med 2 st fiskgryta samt två korgar med vitlöksbröd. Han verkade inte ha koll på läget utan frågade oss vad vi hade beställt. Då vi informerade honom att vi beställt fiskgryta så blev han tveksam. Han visste inte om det var vår fiskgryta eller någon annans han hade i famnen. Han tog sedan ett beslut och serverade två av oss varsin tallrik och ställde ner en korg med vitlöksbröd. Jag var hungrig och tog för mig av brödet och skulle precis börja äta av maten när servitören kom tillbaka.
"Det var tyvärr inte er mat", sa han. Tog tillbaka de två tallrikarna med fiskgryta igen och även korgen med vitlöksbrödet (!) Jag påpekade att jag redan hade tagit för mig av brödet, en bit låg på sidan av ena "fisk"tallriken. Han brydde sig inte om det utan försvann med "vår" mat och bröd. Där satt vi snopna kvar. Då vi faktiskt hade beställt två korgar med bröd så gick jag in i restaurangen och påpekade detta. Där stod ena servitrisen och nästan småhånglade med bartendern (!) Efter en stund kom hon ut med bröd men såg också hon en aning förvirrad ut.
"Vilket bordsnummer har ni?" frågade hon oss (det borde hon ha vetat, det är hennes jobb).
"200" sa jag lite sarkastiskt. Sen försvann hon bort med brödet. Inte heller denna gång fick vi vårt bröd...
Nu var vi lite uppretade om sanningen ska fram. Det var dålig service och usel organisation på den här kvällspersonalen. Dom verkade helt förvirrade och hade ingen koll what so ever!
När maten äntligen kom var vi lagomt muntra, speciellt jag...Till saken hör att vi själva fick lov att fråga efter servetter! Vilka servitrisen liksom bara slängde fram utan vidare finess.
Miljön vid Sjövillan
Som tur var så maten helt fantastiskt god och vi fick in vårt vitlöksbröd till sist. Humöret svängde till det gladare hållet igen och vi avslutade middagen med en Espresso. Vi hade trevligt trots allt och det märktes på en av servitriserna att hon förstod att dom hade klantat till det. Hon la verkligen manken till på slutet och försökte gottgöra oss genom att vara uppmärksam och fråga oss om maten.
Brukar inte vara "klagig" och kräsen....Men vissa saker tolererar man helt enkelt inte. Dålig serveice är bland det värsta som finns!
För övrigt kan jag rekommendera Sjövillan - Maten är utsökt!
P.s. Vi har varit där vid ett flertal andra tillfällen och då har servicen varit bra, så detta olyckliga tillfälle hoppas jag var endast ett undantag D.s.
// Kramen från Mi@ //
Det var en fin kväll, för en gång skull sken solen och det var värme i luften. Vi hade beställt bord till 19.30.
Det började med att personalen verkade allmänt förvirrad och inte visste riktigt var vårt bord var reserverat någonstans; dvs ute eller inne. Vi hade önskemål om att få sitta ute på den jättelika inglasade altanen nära vattnet. Flickan i baren visade till sist ut oss till ett dubbelbord som vi fick hjälpa till att dra isär så att det blev ett bord för bara fyra personer.
Vackert läge
Vi beställde en flaska vitt och satte oss för att invänta menyn. Efter en stund kom servitrisen och frågade om vi hade bestämt oss. Först då uppdagades att menyn gick att läsas på "tabletterna" som låg på bordet...Det var det ingen som hade talat om för oss.
Vi beställde 3 st fiskgryta och en kalvytterfilé + 2 korgar vitlöksbröd.
45 minuter och 2 glas vin senare började vi undra varför vi aldrig fick in våran mat. Dessutom hade sällskapet bredvid oss fått in sina rätter och dom kom efter oss. Vi var rejält hungriga när vi såg en servitör komma gåendes emot oss med 2 st fiskgryta samt två korgar med vitlöksbröd. Han verkade inte ha koll på läget utan frågade oss vad vi hade beställt. Då vi informerade honom att vi beställt fiskgryta så blev han tveksam. Han visste inte om det var vår fiskgryta eller någon annans han hade i famnen. Han tog sedan ett beslut och serverade två av oss varsin tallrik och ställde ner en korg med vitlöksbröd. Jag var hungrig och tog för mig av brödet och skulle precis börja äta av maten när servitören kom tillbaka.
"Det var tyvärr inte er mat", sa han. Tog tillbaka de två tallrikarna med fiskgryta igen och även korgen med vitlöksbrödet (!) Jag påpekade att jag redan hade tagit för mig av brödet, en bit låg på sidan av ena "fisk"tallriken. Han brydde sig inte om det utan försvann med "vår" mat och bröd. Där satt vi snopna kvar. Då vi faktiskt hade beställt två korgar med bröd så gick jag in i restaurangen och påpekade detta. Där stod ena servitrisen och nästan småhånglade med bartendern (!) Efter en stund kom hon ut med bröd men såg också hon en aning förvirrad ut.
"Vilket bordsnummer har ni?" frågade hon oss (det borde hon ha vetat, det är hennes jobb).
"200" sa jag lite sarkastiskt. Sen försvann hon bort med brödet. Inte heller denna gång fick vi vårt bröd...
Nu var vi lite uppretade om sanningen ska fram. Det var dålig service och usel organisation på den här kvällspersonalen. Dom verkade helt förvirrade och hade ingen koll what so ever!
När maten äntligen kom var vi lagomt muntra, speciellt jag...Till saken hör att vi själva fick lov att fråga efter servetter! Vilka servitrisen liksom bara slängde fram utan vidare finess.
Miljön vid Sjövillan
Som tur var så maten helt fantastiskt god och vi fick in vårt vitlöksbröd till sist. Humöret svängde till det gladare hållet igen och vi avslutade middagen med en Espresso. Vi hade trevligt trots allt och det märktes på en av servitriserna att hon förstod att dom hade klantat till det. Hon la verkligen manken till på slutet och försökte gottgöra oss genom att vara uppmärksam och fråga oss om maten.
Brukar inte vara "klagig" och kräsen....Men vissa saker tolererar man helt enkelt inte. Dålig serveice är bland det värsta som finns!
För övrigt kan jag rekommendera Sjövillan - Maten är utsökt!
P.s. Vi har varit där vid ett flertal andra tillfällen och då har servicen varit bra, så detta olyckliga tillfälle hoppas jag var endast ett undantag D.s.
// Kramen från Mi@ //
Den störste är borta
Sitter och tittar på minnesceremonin om vår störste pop-artist någonsin; Michael Jackson... För knappt 2 veckor sen gick han ur tiden alldeles för tidigt. Även om jag inte lyssnat så mycket på honom de sista åren, blev jag ändå lite chockad över att han inte finns mer.
Jag upptäckte MJ -82 när han slog igenom rejält med albumet Thriller. Jag befann mig då i USA där jag studerade på High School. Mitt största intresse var dans och jag dansade dagligen i en speciell dansklass på skolan. Det var där jag hörde och för första gången dansade till hans musik. Musiken var cool och nyskapande och hade en groove och beat som ingen annan musik och det var underbart häftigt att dansa till Billie Jean, Thriller med flera.
Tänk att man kan bli så berörd över en människa som man inte känt.....Jag hoppas hans tre barn får det bra och slipper slitas itu av media och människor som påstår att just dom är bäst för dom. Hoppas dom tänker på var Michael hade velat.
När Brooke Shields höll sitt minnestal till sin vän och när Paris sa att Micahel var den bästa pappan man någonsin kunde ha och hur mycket hon älskar honom rann tårarna nerför mina kinder utan kontroll...
R.I.P. Michael Jackson - Din musik lever för alltid vidare i oss.
Jag bugar och gör, liksom du, tummen upp! // Mia //
Jag upptäckte MJ -82 när han slog igenom rejält med albumet Thriller. Jag befann mig då i USA där jag studerade på High School. Mitt största intresse var dans och jag dansade dagligen i en speciell dansklass på skolan. Det var där jag hörde och för första gången dansade till hans musik. Musiken var cool och nyskapande och hade en groove och beat som ingen annan musik och det var underbart häftigt att dansa till Billie Jean, Thriller med flera.
Tänk att man kan bli så berörd över en människa som man inte känt.....Jag hoppas hans tre barn får det bra och slipper slitas itu av media och människor som påstår att just dom är bäst för dom. Hoppas dom tänker på var Michael hade velat.
När Brooke Shields höll sitt minnestal till sin vän och när Paris sa att Micahel var den bästa pappan man någonsin kunde ha och hur mycket hon älskar honom rann tårarna nerför mina kinder utan kontroll...
R.I.P. Michael Jackson - Din musik lever för alltid vidare i oss.
Jag bugar och gör, liksom du, tummen upp! // Mia //
Min Maja
Det var ju ett bra tag sen min Maja var jättesjuk, som tur är så blev hon helt frisk från Salmonellan och nu är hon precis sig lik igen. Hon älskar att ligga och mysa i gräset på tomten och att smyga på fåglarna uppe i träden. Häromdagen tog jag några foton på henne.
Här ligger hon i gröngräset
Här har hon upptäckt alla blommor som vi rensat bort från landet och hon börjar genast busa med dom
Man vet aldrig, dom kan vara goda! Ni ska veta att Maja är ett riktigt litet matvrak
I mattes famn
// Mjau Mjau från Mia & Maja //
Här ligger hon i gröngräset
Här har hon upptäckt alla blommor som vi rensat bort från landet och hon börjar genast busa med dom
Man vet aldrig, dom kan vara goda! Ni ska veta att Maja är ett riktigt litet matvrak
I mattes famn
// Mjau Mjau från Mia & Maja //
Nya skor på fötterna
Idag var det skoköpardax! Både till mig själv och till Emil, yngste sonen. Hade turen att springa på REA-dojjor, av vår nationalhjälte Björn Borg minsann, och då tog mamma sig råd att köpa ett par sådana till sonen. Han blev glad, nöjd och tacksam förstås.
Själv hittade jag av en slump ett par fina svarta ballerinaskor (oxå på rea) som är hur sköna som helst! Var egentligen ute efter remsandaler á la modell Antiken. Men de var slut nästan överallt och dom jag hittade fick jag inte på mig...För tjocka fossingar helt enkelt eller oxå har skomodellerna blivit mindre (??) *morr* (Skyller så klart på kilona som tydligen satt sig på fötterna oxå!) även om jag gick upp en storlek så gick det inte att lirka in lilla foten i "greksandalerna"!! Kände mig nästan som Askungens elaka styvsystrar som förtvivlat försökte klämma på sig den lilla nätta glas-skon till varje pris.
Dessa blev det till mamma
Hörs snart igen! Fredagskram från Mia
Själv hittade jag av en slump ett par fina svarta ballerinaskor (oxå på rea) som är hur sköna som helst! Var egentligen ute efter remsandaler á la modell Antiken. Men de var slut nästan överallt och dom jag hittade fick jag inte på mig...För tjocka fossingar helt enkelt eller oxå har skomodellerna blivit mindre (??) *morr* (Skyller så klart på kilona som tydligen satt sig på fötterna oxå!) även om jag gick upp en storlek så gick det inte att lirka in lilla foten i "greksandalerna"!! Kände mig nästan som Askungens elaka styvsystrar som förtvivlat försökte klämma på sig den lilla nätta glas-skon till varje pris.
Dessa blev det till mamma
Hörs snart igen! Fredagskram från Mia
Blä för bikinidax
Åh, denna underbara sommar som på sista tiden bjudit på bara godbitar, såsom strålande sol, värme, glass, jordgubbar och sist men inte minst bad i våra vackra sjöar (jag har dock inte doppat tårna än!) Tack du vädergud som sitter där uppe och bestämmer hur vi ska ha det här nere, du har varit riktigt snäll på sistone.
Vad som däremot INTE är underbart är att jag nu insett det oundvikliga.....nämligen det där med "Beach 2009" - Jo, jo, man var ju lagomt stursk efter nyår och tänkte att man skulle vara fit for fight när sommaren äntligen var här. Ett helt halvår skulle jag ju ha på mig att gå ner dom där kilona som krypit sig på lite pö om pö... Helt plötsligt en dag så satt dom där och log mot mig; ett leende från höfterna, ett annat smil från bröst och mage och andra hånleenden lite varstans ifrån.
När man står där på vågen och ser sanningen i vitögat och dessutom SER det med tydliga ögon i spegeln så förstår man inte först vad som hänt ?? Jag som hade gått ner till min matchvikt....HUR kan jag ha gått upp dessa kilon så snabbt?? Så tänker man ju, eller hur? Attans vad fort det går uppåt liksom! När man sen börjar tänka lite mer rationellt så inser man till slut (mot sin vilja) att dom där kilona som man lagt på sig faktiskt har tagit en hel del tid att odla fram. Närmare bestämt ett helt år (!) Så det är bara att skaka hand med sig själv och säga: "Braaaaa" (som Mia&Klara- "Görel" skulle ha sagt åter igen). "Det där var väl helt jäkla onödigt Mia"
Jag köpte två st bikinis när jag var i Thailand förra året och jag ska erkänna att jag inte vågat prova dom nu....för jag vet att dom kommer vara för små och de andra som jag har sen förut är tråkiga och säkert för små dom också. Gick således in på TeamSportia i Rättvik och kollade bikini-läget; Kollade främst hur stora kupor som fanns att tillgå på BH-delen (man vill ju inte att "dom" ska ramla ur). Insåg då, att urvalet inte var så stort utan väldigt begränsat för oss med extra kilon "där uppe" (!) men hittade i alla fall en fin röd bikini i bra modell - dvs den nedre delen är s.k"brallor" (som Anders brukar säga) att dra över höftvolanger och halva magen, alltså ingen liten nätt tre-kantsmodell här inte, och rejäla byglar som håller bysten, förhoppningsvis, på plats! 
Ni ser ju själva; Brallor Brallor Brallor!
När jag tänker efter närmare, så påminner jag mig om att det var precis en sån modell på bikinitrosor som mormor hade på sig en gång i tiden under mina barndoms somrar när vi var ute och badade (!) Jag kanske var så där en 3-4 år. Mormor måste ha varit i 50-årsåldern då... Betyder det att det är STOR tantvarning på mig nu?! Jag är visserligen inte 50 än...men ändå så har jag den där förbenade bikinin i modell "mormor" nu! Förlåt fina mormor om du läser detta uppe i himlen.
Nåväl, när jag fått på mig bikinin i provhytten och studerade mig själv så kändes det där med "Beach 2009" långt långt borta.....Men sen insåg jag att det faktiskt kommer en till sommar om bara ett år; alltså en "Beach 2010" , så det är aldrig för sent girls! Tänker jag... Det är bara att bestämma sig, eller? (Var det inte det jag hade gjort?)...MORR!
Texten säger: "Jag tycker hon är ful som är så smal!" - "Tänk om jag ändå vore lika ful som hon!"
Jag bara älskar den här bilden med denna text, det är bara SÅ bra och pricksäkert, håller du med? //Kramiz från Bikini-Mia//
Uppskattning i dubbel bemärkelse
Den här veckan har jag och Susanne blivit rosade av två st helt skilda kunder på jobbet. Tänk vilken underbar arbetsplats vi har turen att få jobba på! Aldrig någonsin har man väl blivit så uppskattad och uppmärksammad på något annat jobb man haft genom åren. Så förhoppningsvis betyder det att man gör nånting bra och att man kanske sänder ut positiv energi till andra.
I måndags kom Ingela med en stor helt underbart vacker blombukett, se själva
Fina ord från en fin människa - Vi tackar och bockar ödmjukast
Inte nog med det! Idag kom människa nr 2 och gav oss en egenhändigt bakad tårta med jordgubbar och kiwi på. Mannen, som för övrigt fyllde jämnt och dessutom hade en till, lite större tårta med sig till sina arbetskamrater, sa:
"Det ni gör här nere i receptionen, bara genom att vara glada och trevliga, kan göra att hela dagen blir bra även om man har en dålig dag" (Så...min bästa Sus....Vi får sträcka på oss lite extra ett par dar nu...)
När vi smakat tårtan på morgonfikat (eftersom vi inte kunde hålla oss till eftermiddagen), så mejlade vi Elving (han heter så) och tackade för den jättegoda tårtan och fick följande svar:
" :-)))))))))) Glädjen ni förmedlar till mig även en slitsam morgon är så fantastisk att ni inte fattar det själva."
Ja, så vad säger man? Vi omger oss med underbara människor som verkligen uppskattar att vi finns i detta stora hus! Det känns bara SÅ himla bra och det är väl det som gör att man stormtrivs och att man fortfarande är kvar efter ca ett 10-tal år, eller vad säger du partner? ;)
// Mia //
London-nostalgi
Idag var det en söt flicka som berättade att hon läser vår blogg.
"Vad kul - smickrande" tyckte både jag och Susanne.
"Men nu får ni ta och skriva lite nytt, det var ett tag sen sist, eller hur?"
"Mmm....vi får skärpa oss" sa vi båda två i mun på varann - jag och sus!
Vi vill ju gärna att ni som läser (ja, vad vi har förstått har vi i alla fall NÅGRA "stammisar") ska fortsätta läsa oss!
Det är så sant som det är sagt - vi har varit jättedåliga på att blogga på sistone....*skäms på oss*
Var har den dyrbara tiden tagit vägen?
Jag vet i alla fall att jag för ett tag sen lovade lägga ut bilder från min och Anders´ Londontripp och eftersom jag alltid håller vad jag lovar så kommer här Fotogalleri á la London:
Ett regnigt Notting Hill
Vårt hotell - rummet var så litet att man inte kunde öppna toalettdörren helt för då tog dörren i sängen. Plyschfilt á la 80-tal istället för täcke (jag ryser fortfarande) och heltäckningsmatta var förstås standard
Jag åker turistbuss för att kunna klämma in det allra viktigaste på ett par timmar. Här, WestMinister, med maktens korridorerer i bakgrunden
Nåja....Anders fick snällt följa med sin Mia på busstur (även om han sett London typ 5 ggr)
Big Ben *wow* ni anar inte hur stor själva urtavlan är - Jag blev impad!
Jag vid "Towern". Vid denna medeltida fästning kunde man nästan känna historiens vingslag
Covernt Garden - här åt vi god italiensk lunch och myste bland myllret av människor
Lördagens höjdpunkt - ManCity mot Tottenham - skitbra match trots förlust
Piccadilly Circus
Hello there!
Det sägs att detta var Jack the Rippers stampub.....Hans vålnad kanske sitter där än...
Kaj tyckte han såg oss på TV när dom direktsände matchen - och ja - här är vi i bild - om än lite suddigt!
Til´ next time - Toodeloo!! // Mia //
"Vad kul - smickrande" tyckte både jag och Susanne.
"Men nu får ni ta och skriva lite nytt, det var ett tag sen sist, eller hur?"
"Mmm....vi får skärpa oss" sa vi båda två i mun på varann - jag och sus!
Vi vill ju gärna att ni som läser (ja, vad vi har förstått har vi i alla fall NÅGRA "stammisar") ska fortsätta läsa oss!
Det är så sant som det är sagt - vi har varit jättedåliga på att blogga på sistone....*skäms på oss*
Var har den dyrbara tiden tagit vägen?
Jag vet i alla fall att jag för ett tag sen lovade lägga ut bilder från min och Anders´ Londontripp och eftersom jag alltid håller vad jag lovar så kommer här Fotogalleri á la London:
Ett regnigt Notting Hill
Vårt hotell - rummet var så litet att man inte kunde öppna toalettdörren helt för då tog dörren i sängen. Plyschfilt á la 80-tal istället för täcke (jag ryser fortfarande) och heltäckningsmatta var förstås standard
Jag åker turistbuss för att kunna klämma in det allra viktigaste på ett par timmar. Här, WestMinister, med maktens korridorerer i bakgrunden
Nåja....Anders fick snällt följa med sin Mia på busstur (även om han sett London typ 5 ggr)
Big Ben *wow* ni anar inte hur stor själva urtavlan är - Jag blev impad!
Jag vid "Towern". Vid denna medeltida fästning kunde man nästan känna historiens vingslag
Covernt Garden - här åt vi god italiensk lunch och myste bland myllret av människor
Lördagens höjdpunkt - ManCity mot Tottenham - skitbra match trots förlust
Piccadilly Circus
Hello there!
Det sägs att detta var Jack the Rippers stampub.....Hans vålnad kanske sitter där än...
Kaj tyckte han såg oss på TV när dom direktsände matchen - och ja - här är vi i bild - om än lite suddigt!
Til´ next time - Toodeloo!! // Mia //
Rosor av Rosén
Igår när jag som bäst var i köket och stökade och förberedde middagen åt familjens alla medlemmar kom Anders hem från jobbet.
I mitt Periodiska system befinner jag mig i nr 4, så magen ömmade lite och jag hade längtat efter honom hela dagen. Trots det har jag kanske inte varit mitt vanliga sprudlande jag.....och Anders hade uppfattat mig mer att vara i period
nr 2. Ja, ni ser hur det kan vara - det stämmer inte alltid liksom :)
Hur som helst så längtade han också - och måste ha tyckt att jag förtjänade en extra uppmuntran - för i famnen hade han den vackraste bukett röda rosor jag sett på länge och den var till mig :) Gissa hur glad jag blev över denna romantiska gest och han fick en bamsepuss!
Med en enkel.... Sen är dom ekologiskt odlade också. Bra miljötänk älskling! "Braaaaa" som "Mia & Klara" Görel skulle ha sagt!
I mitt Periodiska system befinner jag mig i nr 4, så magen ömmade lite och jag hade längtat efter honom hela dagen. Trots det har jag kanske inte varit mitt vanliga sprudlande jag.....och Anders hade uppfattat mig mer att vara i period
nr 2. Ja, ni ser hur det kan vara - det stämmer inte alltid liksom :)
Hur som helst så längtade han också - och måste ha tyckt att jag förtjänade en extra uppmuntran - för i famnen hade han den vackraste bukett röda rosor jag sett på länge och den var till mig :) Gissa hur glad jag blev över denna romantiska gest och han fick en bamsepuss!
Med en enkel.... Sen är dom ekologiskt odlade också. Bra miljötänk älskling! "Braaaaa" som "Mia & Klara" Görel skulle ha sagt!
En olycka kommer sällan ensam
Ja, ni har hört det, det där klassiska ordspråket "En olycka kommer sällan ensam". Men visst är det sant, så sant.
Är nyss hemkommen från en fantastisk weekend i London (vilket jag kommer skriva om lite senare när jag fixat bilderna). Men hur som helst, INNAN vi kom dit, hände detta, inom loppet av en timme.
När vi passerat säkerhetskontrollen på Västerås flygplats så behövde jag gå på toaletten. Knallade således dit och det visade sig att samtliga damtoaletter var upptagna. Kissnödig som jag var rekade jag läget och fann att handikapptoaletten ej var upptagen. Rätt eller fel - just då hade jag inga skrupler - så jag knallade resolut in där och satte ner rumpan på den toapappersprydda, sitsen (Det gäller ju att skydda sig mot alla möjliga konstiga baciller - kanske jag skulle ha stått upp istället med halvt böjda knän - man vet ju aldrig vad eller vem som varit där innan...)
Då jag är klar upptäcker jag att DEN har kommit! Ja, ni vet VAD (om ni läste mitt förra inlägg). "Shit" tänker jag...Trodde jag var smart när jag packade ner tampongerna i necessären som låg väl inpackad i min fina weekendväska. Som tur var hade jag den med mig in på toan så det var bara att, fortfarande sittandes på den toalettpappersprydda sitsen, öppna väskan, krångla fram necessären och hitta den lilla bomullsraketen.
Så där ja! Nu var det klart. Reste mig, drog upp jeansen och skulle precis spola, när jag....och nu kommer olycka nr 2:
Märker att hela spolfunktionen är trasig (!) Det går en kall vind genom kroppen och jag blir först ståendes paralyserad, precis som om värsta tänkbara scenario precis har utspelat sig. Jag försöker dra upp nånting (typ knapp) för att se om jag får igång mekanismen och när det inte funkar så försöker jag istället trycka ner nånting (typ en knapp) för att se om det sätter igång nån lite spol DÅ! Men ack nej ack nej - vattnet nere i toaletten rör sig inte det minsta, ingen liten våg ens på ytan och jag börjar förstå och inse att det där som ligger där nere i vattnet - det som man egentligen ska spola bort - det kommer inte att försvinna - åtminstone inte så länge som jag är på svensk mark.
Så.....ståendes där inne och inte veta hur många människor som står på kö utanför för att komma in, var det naturligtvis inte mycket jag kunde göra. Jag kunde helt enkelt inte spola bort "det där". Det var bara att inse fakta och jag gjorde vad vem som helst skulle ha gjort; jag tog en stor näve toapapper och la som ett litet fint lock ovanpå; Simsalabim - Borta!. Tvättade händerna och gick ut med huvudet högt, redo att fejsa den långa kön av människor. Som tur var så fanns det ingen kö och ingen stod på tur och ville gå in på handikapptoaletten. Jag kunde pusta ut...
När vi sedan kommit in i planet, satt oss tillrätta i RyanAirs trånga, knallgula galonklädda säten så var det dags för lite "äta & dricka" . Vi beställde en liten flaska vitt bubbelvin, chips och varsin stor kopp kaffe. Vi vecklade ner dom s.k. borden och inväntade vår beställning. Flygvärdinnan satte ner vinet, chipsen och gav oss kaffekopparna. Vi ställde allt på respektive bord och när Anders skulle vända sig lätt till vänster för att betala, kom han åt mitt bord och hans hand flög av en ren olyckshändelse ut till höger och kom åt min kaffemugg så att den ramlade....på mig! varpå allt det heta kaffet rann ner på mina ljusa jeans, på min, som tur var, svarta tunika och ner på mitt säte (!) Jag blev så överraskad och överrumplad av hettan från kaffet, samt fick lite smått panik över den jättestora bruna fläck som snabbt bildats på jeansen, att jag brast ut i gråt! Det gjorde ont som bara attan och samtidigt så tänkte jag "Vad ska jag NU ha på mig i London???Jag har ju inga andra brallor med mig! Och vad ska folk tänka när jag kliver ur planet med en stor jäkla fläck mitt fram på byxorna?" Anders blev förstås villrådigt beskyddande och bad om ursäkt flera gånger och han tyckte så synd om mig när han såg tårarna som rann nerför kinderna....Flygvärdinnorna engagerade sig och gav mig AloeVera-kräm att smörja på armen och jag försökte febrilt badda bort kaffefläcken med mitt "Loka-Citron"vatten. Jag "åjade" mig som ett barn (har jag förstått i efterhand) och tyckte hela världen hade rasat (kan det ha nånting att göra med min period nr 3?)
Anders lovade att vi skulle köpa nya jeans åt mig på Harrods (!) Ja, eller hur? sa jag och skrattade mellan tårarna.
En kvart och ett glas vin senare kändes allt bättre igen och jag tänkte att: NU kan den här helgen bara bli SÅ himla bäst efter detta! Och det blev den oxå och fläcken gick nästan helt bort :) Tell you more later! // Hugs from Mia //
Är nyss hemkommen från en fantastisk weekend i London (vilket jag kommer skriva om lite senare när jag fixat bilderna). Men hur som helst, INNAN vi kom dit, hände detta, inom loppet av en timme.
När vi passerat säkerhetskontrollen på Västerås flygplats så behövde jag gå på toaletten. Knallade således dit och det visade sig att samtliga damtoaletter var upptagna. Kissnödig som jag var rekade jag läget och fann att handikapptoaletten ej var upptagen. Rätt eller fel - just då hade jag inga skrupler - så jag knallade resolut in där och satte ner rumpan på den toapappersprydda, sitsen (Det gäller ju att skydda sig mot alla möjliga konstiga baciller - kanske jag skulle ha stått upp istället med halvt böjda knän - man vet ju aldrig vad eller vem som varit där innan...)
Då jag är klar upptäcker jag att DEN har kommit! Ja, ni vet VAD (om ni läste mitt förra inlägg). "Shit" tänker jag...Trodde jag var smart när jag packade ner tampongerna i necessären som låg väl inpackad i min fina weekendväska. Som tur var hade jag den med mig in på toan så det var bara att, fortfarande sittandes på den toalettpappersprydda sitsen, öppna väskan, krångla fram necessären och hitta den lilla bomullsraketen.
Så där ja! Nu var det klart. Reste mig, drog upp jeansen och skulle precis spola, när jag....och nu kommer olycka nr 2:
Märker att hela spolfunktionen är trasig (!) Det går en kall vind genom kroppen och jag blir först ståendes paralyserad, precis som om värsta tänkbara scenario precis har utspelat sig. Jag försöker dra upp nånting (typ knapp) för att se om jag får igång mekanismen och när det inte funkar så försöker jag istället trycka ner nånting (typ en knapp) för att se om det sätter igång nån lite spol DÅ! Men ack nej ack nej - vattnet nere i toaletten rör sig inte det minsta, ingen liten våg ens på ytan och jag börjar förstå och inse att det där som ligger där nere i vattnet - det som man egentligen ska spola bort - det kommer inte att försvinna - åtminstone inte så länge som jag är på svensk mark.
Så.....ståendes där inne och inte veta hur många människor som står på kö utanför för att komma in, var det naturligtvis inte mycket jag kunde göra. Jag kunde helt enkelt inte spola bort "det där". Det var bara att inse fakta och jag gjorde vad vem som helst skulle ha gjort; jag tog en stor näve toapapper och la som ett litet fint lock ovanpå; Simsalabim - Borta!. Tvättade händerna och gick ut med huvudet högt, redo att fejsa den långa kön av människor. Som tur var så fanns det ingen kö och ingen stod på tur och ville gå in på handikapptoaletten. Jag kunde pusta ut...
När vi sedan kommit in i planet, satt oss tillrätta i RyanAirs trånga, knallgula galonklädda säten så var det dags för lite "äta & dricka" . Vi beställde en liten flaska vitt bubbelvin, chips och varsin stor kopp kaffe. Vi vecklade ner dom s.k. borden och inväntade vår beställning. Flygvärdinnan satte ner vinet, chipsen och gav oss kaffekopparna. Vi ställde allt på respektive bord och när Anders skulle vända sig lätt till vänster för att betala, kom han åt mitt bord och hans hand flög av en ren olyckshändelse ut till höger och kom åt min kaffemugg så att den ramlade....på mig! varpå allt det heta kaffet rann ner på mina ljusa jeans, på min, som tur var, svarta tunika och ner på mitt säte (!) Jag blev så överraskad och överrumplad av hettan från kaffet, samt fick lite smått panik över den jättestora bruna fläck som snabbt bildats på jeansen, att jag brast ut i gråt! Det gjorde ont som bara attan och samtidigt så tänkte jag "Vad ska jag NU ha på mig i London???Jag har ju inga andra brallor med mig! Och vad ska folk tänka när jag kliver ur planet med en stor jäkla fläck mitt fram på byxorna?" Anders blev förstås villrådigt beskyddande och bad om ursäkt flera gånger och han tyckte så synd om mig när han såg tårarna som rann nerför kinderna....Flygvärdinnorna engagerade sig och gav mig AloeVera-kräm att smörja på armen och jag försökte febrilt badda bort kaffefläcken med mitt "Loka-Citron"vatten. Jag "åjade" mig som ett barn (har jag förstått i efterhand) och tyckte hela världen hade rasat (kan det ha nånting att göra med min period nr 3?)
Anders lovade att vi skulle köpa nya jeans åt mig på Harrods (!) Ja, eller hur? sa jag och skrattade mellan tårarna.
En kvart och ett glas vin senare kändes allt bättre igen och jag tänkte att: NU kan den här helgen bara bli SÅ himla bäst efter detta! Och det blev den oxå och fläcken gick nästan helt bort :) Tell you more later! // Hugs from Mia //
