Mia Holm

Visst är det så att man ska vara ganska ärlig när man bloggar? I alla fall har jag fått det för mig, för det ska väl vara som nån slags dagbok (ok....jag skriver inte varje dag...) men varför ska man egentligen vara så hemlig när man nu en gång för alla har gett sig ut i denna cyberdjungel där alla vänder ut och in på sig själva (?)

Så varför ska jag hymla med att jag varit till den s.k. "underredes-doktorn" idag....? Jag menar dit går ju alla kvinnor/tjejer med jämna mellanrum. So why this secrecy?? Nope inte jag inte, jag väljer att berätta det. Fortsätt läsa på egen risk!



     Ja, där ligger man alltså....Helt utlämnad....Ni grabbar har ingen aning om hur det känns...Och så försöker man hålla igång nån slags dialog, ungefär som om det är reflexerna som ska kollas eller en fot eller ett finger som har åkt ur led. Känns löjligt...Eller konstigt.....eller ja....Jag vet inte vad. Man ligger där i den där hemska stolen och i den där hemska positionen och det går liksom inte att gömma sig! Nä, här är man tvungen att visa sitt allra innersta vare sig man vill eller inte.
Man ser sina egna fötter peka rakt ut åt varsitt håll och i mitten nånstans ser man ett huvud med ett par ögon som granskar....ja ni vet vad!
- Det ser fint ut det här, avslutar hon dialogen.
- Tack! (Eller vad fasiken säger man?) Vilken tur liksom...Att jag ser "normal" ut. Eller?

Sen var det bara iväg på nästa. Körde raka vägen till tandläkaren - eller tandhygienisten för att vara exakt. Ska erkänna att det är 3 år sen jag var och kollade läget i dom övre regionerna, så jag var lite pirrig att hon skulle säga att jag var på väg att tappa alla tänderna eller nåt.
Väl där fick jag sätta mig i ännu en undersökningsstol (fast nu var jag ju van) som sen åkte neråt så att jag hamnade i liggande ställning (IGEN!!!!) Sen började det; det kollades, speglades, röntgades, slipades tandsten, polerades å så vidare å så vidare. Allt detta skedde och där låg jag och stirrade upp i taket där det fanns en TV-skärm som visade svenska djur i naturen. Där var den söta prickiga rödspettan, den vackra knölsvanen, den lilla uttern och den fina laxen.
I slutskedet när fluorlacken torkade var jag så torr i munnen så att det kändes som att hela Saharaöknen var inne i min mun! Tur att jag inte såg mig själv i spegeln heller....för jag hade såna där "tussar", flera stycken, under både över- och underläppen (Tänk er Gromit...SÅ måste jag ha sett ut, typ). Det som INTE var speciellt kul var att dörren till rummet där jag låg var öppen och låg precis mitt emot receptionen. Detta betydde att alla som kom kikade in och såg mig ligga där (Jag...Miss Vain...) med munnen vidöppen och med tussar och sugar och alla möjliga mojänger hängandes och slängandes i och utanför munnen!
Slutorden här var också att allt såg bra och fint ut. Vad glad jag blir!!! Vilken tur jag har: Jag är fin både uppe & nere!! :) *Tjoho*



Pust, efter denna dag tror jag att jag förtjänar en bit äppelpaj.....eller åtminstone en kvällsmacka....Eller...Var det idag jag skulle börja mitt nya liv eller nåt sånt?

// Mi@ //