Mia Holm

Åh jag är så himla glad :) *så häääääääääääääär* glad är jag! Vi får åka och hämta våran Maja idag!
Hon har spenderat 5 dygn på sjukhuset och varit riktigt dålig alltså...Matte  har varit orolig...
Men, nu får hon alltså komma hem! Det blir visserligen att mata med penicillin och annat, men det ska nog gå bra och sen håller jag alla tummar bara för att hon ska repa sig till 100%.

Se så söt hon är - Matte ska ge dig en stor puss på nosen när vi ses!

// Mia //

Maja, min lilla "bebis" har legat på sjukhus i natt.

I tisdags natt märkte jag att det var nåt som inte stämde. Maja, som är väldigt social och gärna vill ligga hos mig på nätterna, hade varit osynlig hela natten.

På morgonen när jag klev upp syntes hon inte till, vilket var ovanligt eftersom hon alltid kommer och "mjauar" go´morron när min väckarklocka ringer.

Hon låg istället som en liten ihoprullad boll i sin egen röda korg i vardagsrummet och lyfte inte ens på huvudet när jag pratade med henne. Hon kom inte heller in i köket när jag höll på med frukosten, vilket också var ovanligt eftersom Maja är ett riktigt litet matvrak som gärna vill smaka på både det ena och det andra.

Vår söta knubbsäl Maja i egen hög person

På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet var hon likadan; apatisk och matt och jag tyckte att hon kändes febrig på nåt sätt. Andningen var tung och snabb och nosen varm och torr.

Vi bestämde att vi skulle ringa veterinär dagen efter om hon inte visade tecken på förbättring.

Igår var hon tyvärr inte bättre, hon bara låg där och verkade må jättedåligt. Jag blev riktigt orolig och vi bestämde oss för att ringa veterinären. Hon hänvisade oss direkt till Falu Djursjukhus och när vi pratade med dom så tyckte dom att Maja skulle komma in så snart som möjligt (!) Detta gjorde ju förstås att jag blev ännu mer orolig, så jag beslöt att åka hem på direkten och åka in med henne.

När jag kom hem låg hon kvar precis på samma ställe som när jag lämnade henne på morgonen. Pluttan....hon orkade knappt titta på mig och jag tyckte så synd om henne.

Jag tänkte "Tänk om hon dör på vägen in, tänk om hon slutar andas".

Jag lyfte in henne i kattburen och vi stack iväg i flygande fläng mot Falun. Plockade upp "stor-husse" på vägen och sen bar det av mot sjukhuset.

På djursjukhuset var dom helt underbara - en stor eloge till personalen!

Dom tog hand om våran "skrutta" som var ganska skärrad och rädd nu. Hon var även väldigt medtagen, hon hade varken ätit eller druckit på två dygn. Jag misstänkte att hon var uttorkad, men hon vägrade dricka vatten.

Doktorn kände och klämde, hon blev röntgad, en kanyl sattes i tassen och ett blodprov togs. Hon fick även en antibiotika-spruta i nacken. Och hon var så duktig och fick beröm både från matte och sköterskorna.

Sen blev hon kvar på sjukhuset över natten. Dom ville se så att hon svarar på penicillin och vänta på proverna osv. Veterinären sa att dom hade fått in andra katter med samma symptom och frågade om Maja brukade jaga fåglar.

"Jaha då, sa jag. Hon är en riktig jägare när hon sätter den sidan till och faktum är att hon tog en i helgen - ända in i vardagsrummet till och med!"

Det finns misstanke om salmonellabakterier hos vissa fåglar tydligen.

I alla fall så saknar jag min söta lilla hårboll - saknar henne på mitt täcke och under mitt täcke. Saknar när hon busar och tror att fåtöljen är hennes eget klätterträd. Saknar hennes tjyvhopp upp på diskbänken när smörpaketet står framme. Saknar när hon kommer och stryker sig mot mina ben när jag lagar mat.

Men hon är i goda händer och jag hoppas bara att hon piggnar på sig till imorgon så vi får åka och hämta henne.



Vår sötnosa Maja.

// Mi@ //

Ni vet när det kan bli så där konstigt, alltså när det liksom samlas luft på ställen som man inte kan bestämma över själv? Det är kroppen som talar.

Sen vill den där luften komma ut på nåt sätt och ibland så passar det sig liksom inte och då får man hålla igen.
Även om magen  känns som en stor luftballong står man där och ler sitt allra soligaste leende precis som om det inte finns nåt i hela världen som besvärar en just detta ögonblick.

Jag är en sån där tjej som alltid har haft svårt för det där. Det går bara inte - det är helt enkelt inte kvinnligt på nåt sätt.

"Vad larvigt, säger många. Det är ju helt naturligt. Skiten måste ut."

Naturligt eller ej - Jag vägrar - Endast i ensamma stunder kan jag, hur ska jag nu formulera mig;  "släppa väder" *schhhh, säg inte till nån*

Hur som helst, när jag och Anders hade varit tillsammans i ungefär ett år, så skulle vi åka till Rom på en riktigt romantisk weekend. Jag hade fått resan i födelsedagspresent av honom och jag var överlycklig så klart.

Jag har en gång i tiden bott och jobbat i Italien, men kom tyvärr aldrig så långt som till Rom och det har alltid grämt mig.

Men nu skulle jag alltså få åka tillbaka till älskade Italien och även få chansen att prata "italiano".

Anders gjorde klart för mig redan innan resan att jag skulle få sköta snacket.

Vi checkade in på ett jättemysigt hotell och gjorde oss hemmastadda på rummet.

Vi kom ganska tidigt på dagen och vandrade sedan runt en hel del i vackra Rom och njöt av cappuccinos i den tidiga vårsolen.

Men nu var det kväll och vi skulle ut och äta middag om en stund. Först skulle vi duscha och fräscha till oss så klart.

Jag hoppade förväntansfull in i duschen först och när jag var klar lindade jag handduken runt kroppen och gick ut i rummet. Kände mig förälskad och lycklig över att vara här med mannen i mitt liv. Anders låg på sängen och bläddrade i en tidning, men när jag klev in i rummet, tittade han på mig och log.

"Hej there my beautiful lady"

Jag log tillbaka och skulle precis gå fram lite förföriskt och pussa på the man in my dreams när.....

....Ett ljud plötsligt skar genom den (fram till detta ögonblick) laddade och romantiska atmosfären.

Som en bomb som faller från skyn och förstör!...Som en blixt från klar himmel!...

Jag fattade först inte att detta oangenäma läte kom från mig själv förrän jag hör hur Anders börjar asgarva!

"Vad var det där då Mia Holm?" frågar han mellan skrattsalvorna.

Jag, som redan står med högröda kinder och liksom inte kan förklara bort denna hemska händelse, kan bara villigt erkänna mitt brott.

"Den bara kom" piper jag....och känner mig allt annat än sexig i denna stund.

Jag hinner också tänka tankar som:

• Nu gör han slut - Mia får ta första bästa plan back to Svezia...
• Jahapp that´s it med denna romantiska weekend!
• Nu får jag ta ett enkelrum!
• Nu tycker han att jag är totalt okvinnlig - står här som värsta skogshuggaren och liksom bara bullrar loss!
• Nu vill han aldrig mer hångla med mig....
• Han tycker jag är dödsäcklig - värsta hemska flickvännen!

Jag står där, förstenad med ett stelt leende på läpparna (helst av allt vill jag försvinna i ett hål i golvet - Snälla Gud: Låt mig försvinna nu på studs! Jag lovar att jag ska börja tro på dig från denna stund!)

"Förlåt..." piper jag igen.

"Men älskling - inte behöver du be om ursäkt. Jag tycker det är underbart! Jag älskar ju dig och det innebär att jag också älskar alla dina kroppsljud!

Då började jag också att skratta - jag skämdes som en hund fortfarande, men det var skönt att skratta åt det hela - efteråt inser jag ju att jag hade gjort en höna av en fjäder och det är ju faktiskt så att alla människor på denna jord fiser/pruttar/fjärtar - whatever - även drottning Silvia och miss Universum. Och nu alltså även Mia Holm - så det så!



Slutet gott Allting gott - Fortfarande kära trots allt! Hand i hand på fotboll iRom.

Ciao Ciao // Mia - alias MisenFisen //

Melodifestivalen i all ära men har ni uppmärksammat musiktävlingen EMGP? Den regionala grand prix-tävlingen för artister som kanske inte så många känner till.

Tävlingen har pågått i åtta veckor och ett bidrag i veckan har kunnat höras i programmet Eftersnack (SVT GävleDala).

Vinnaren får äran att spela på Peace & Love festivalen i sommar och då vet man inte vad som kan hända! Kan vara början på något stort. Många bra artister och band kommer ju från regionen - vi är helt enkelt jättebra på musik här. (Får man vara LITE stolt över att vara gammal Borlänge-bo? Jag säger bara Mando Diao & Sugarplum fairy liksom)

Jag har själv lyssnat och kollat på alla bidragen och jag har två favoriter som har fått min röst. Vilka de är får du gissa.

Var med och bidra med en röst - kanske gömmer sig ett blivande stjärnskott under ytan? Rösta på den artist eller det band som du gillar mest och vem vet, du kanske får se akten live i sommar på P & L  :)

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=100749&lid=puff_1477224&lpos=extra_0

Annars önskar jag alla som läser detta en KanonHelg! Själv ska jag på parmiddag - ska bli superkuligt!

Puss från Mia

Jag stressade och småsprang till för att hinna före Stockholmståget, men ack det hjälpte inte för det hade redan hunnit lämna perrongen när jag sprang nerför trappan för att kasta mig på Regina-tåget som skulle ta mig hem till Rättvik. Stockholmspendlarna + en del sportlovs"åkare" hade tagit upp de flesta av platserna, men när jag spejade in mot 1:a klass såg jag en skymt av min nya "tåg"-kompis Laura. Jag fångade hennes uppmärksamhet och hon pekade och gestikulerade att det fanns en ledig plats mittemot henne. Lyckliga jag, nu slapp jag stå efter en hel dag på bena.

Jag började installera mig på min plats; tog av mig jackan, la upp ryggsäcken på hyllan ovanför, och insåg sen att det var väldigt varmt och kvalmigt inne i tågkupén.

-Puh vad varmt det är, sa jag till Laura, jag tror jag måste ta av mig den här stickade polotröjan. Jag drog den över huvudet. Under hade jag min turkosa, silkiga, lite tajta urringade blus.
Laura tittade till och spände blicken på min "barm".
- Har du silikonbröst? frågade hon helt ogenerat.
Jag, som inte precis var beredd på denna raka fråga ,och som heller inte är ett dugg bröstfixerad, sa:
- Nä du....Dom här är 100 procent my own - silikon? det är väl ändå inget snyggt!?
Hon tittade förnöjsamt och nästan lite avundsjukt på "mina två" , höll händerna mot sina egna, som i en osynlig gest och liksom puffade upp dom.
- Du har i allafall jädrigt snygga bröst, sa hon lågt och log stort.
- Ok, tack, sa jag lite besvärat...Kan vi prata om något annat nu?
Jag log och la de stickade tröjärmarna liksom över en "tutte" var, som om jag ville dölja dom på nåt vis. Jag vågade knappt titta på karlarna som satt bredvid oss, hade dom hört vår konversation? Men till min stora glädje hade våra medpassagerare varken sett eller hört vad vi pratade om, dom satt och blundade med lurar i öronen och var lyckligt ovetandes om "tutt"-diskussionen nästgårds :)

Laura är en jättetrevlig och väldigt spontan tjej från Syrien. Hon är ganska "rakt på sak", vilket jag gillar, om det nu inte blir på ett framfusigt sätt.
Jag förstod att hon naturligtvis ville ge mig en komplimang och det var ju jättesnällt. Men... silikonbröst är något som jag aldrig har gillat och personligen tycker jag det ser väldigt onaturligt ut; dom står ut som stora hårda strutar! Sorry Pam Anderson och Vickan Silvstedt! Jag har hellre mina egna normala, lite hängiga men mjuka "tuttisar".
Jag vet i alla fall EN person som gillar dom skarpt *blink blink*

Men....Smaken är ju som baken - Some like it - And some don´t!  :) You choose!

Hur som helst så var jag och Sus (med våra helt egna 40+ bröst) och ett helt gäng tjejer i olika valörer ute på lokal i lördags; nämligen "Hela Huset Gungar" och vi hade superduper kul!  Förfesten var rolig och vi dansade loss där ute i vimlet!

Kolla själva:  Puss från Mi@ - 100% silikonfri - ägare av 43-åriga naturliga "boobisar" ;) och stolt över det!



Sus & Jag mejkade och redo för kvällen



Så här glad blir jag av att dansa!



Dansar loss med min fina syster



Så här snygg var min bästa Sus :)