Mia Holm

Ni vet när det kan bli så där konstigt, alltså när det liksom samlas luft på ställen som man inte kan bestämma över själv? Det är kroppen som talar.

Sen vill den där luften komma ut på nåt sätt och ibland så passar det sig liksom inte och då får man hålla igen.
Även om magen  känns som en stor luftballong står man där och ler sitt allra soligaste leende precis som om det inte finns nåt i hela världen som besvärar en just detta ögonblick.

Jag är en sån där tjej som alltid har haft svårt för det där. Det går bara inte - det är helt enkelt inte kvinnligt på nåt sätt.

"Vad larvigt, säger många. Det är ju helt naturligt. Skiten måste ut."

Naturligt eller ej - Jag vägrar - Endast i ensamma stunder kan jag, hur ska jag nu formulera mig;  "släppa väder" *schhhh, säg inte till nån*

Hur som helst, när jag och Anders hade varit tillsammans i ungefär ett år, så skulle vi åka till Rom på en riktigt romantisk weekend. Jag hade fått resan i födelsedagspresent av honom och jag var överlycklig så klart.

Jag har en gång i tiden bott och jobbat i Italien, men kom tyvärr aldrig så långt som till Rom och det har alltid grämt mig.

Men nu skulle jag alltså få åka tillbaka till älskade Italien och även få chansen att prata "italiano".

Anders gjorde klart för mig redan innan resan att jag skulle få sköta snacket.

Vi checkade in på ett jättemysigt hotell och gjorde oss hemmastadda på rummet.

Vi kom ganska tidigt på dagen och vandrade sedan runt en hel del i vackra Rom och njöt av cappuccinos i den tidiga vårsolen.

Men nu var det kväll och vi skulle ut och äta middag om en stund. Först skulle vi duscha och fräscha till oss så klart.

Jag hoppade förväntansfull in i duschen först och när jag var klar lindade jag handduken runt kroppen och gick ut i rummet. Kände mig förälskad och lycklig över att vara här med mannen i mitt liv. Anders låg på sängen och bläddrade i en tidning, men när jag klev in i rummet, tittade han på mig och log.

"Hej there my beautiful lady"

Jag log tillbaka och skulle precis gå fram lite förföriskt och pussa på the man in my dreams när.....

....Ett ljud plötsligt skar genom den (fram till detta ögonblick) laddade och romantiska atmosfären.

Som en bomb som faller från skyn och förstör!...Som en blixt från klar himmel!...

Jag fattade först inte att detta oangenäma läte kom från mig själv förrän jag hör hur Anders börjar asgarva!

"Vad var det där då Mia Holm?" frågar han mellan skrattsalvorna.

Jag, som redan står med högröda kinder och liksom inte kan förklara bort denna hemska händelse, kan bara villigt erkänna mitt brott.

"Den bara kom" piper jag....och känner mig allt annat än sexig i denna stund.

Jag hinner också tänka tankar som:

• Nu gör han slut - Mia får ta första bästa plan back to Svezia...
• Jahapp that´s it med denna romantiska weekend!
• Nu får jag ta ett enkelrum!
• Nu tycker han att jag är totalt okvinnlig - står här som värsta skogshuggaren och liksom bara bullrar loss!
• Nu vill han aldrig mer hångla med mig....
• Han tycker jag är dödsäcklig - värsta hemska flickvännen!

Jag står där, förstenad med ett stelt leende på läpparna (helst av allt vill jag försvinna i ett hål i golvet - Snälla Gud: Låt mig försvinna nu på studs! Jag lovar att jag ska börja tro på dig från denna stund!)

"Förlåt..." piper jag igen.

"Men älskling - inte behöver du be om ursäkt. Jag tycker det är underbart! Jag älskar ju dig och det innebär att jag också älskar alla dina kroppsljud!

Då började jag också att skratta - jag skämdes som en hund fortfarande, men det var skönt att skratta åt det hela - efteråt inser jag ju att jag hade gjort en höna av en fjäder och det är ju faktiskt så att alla människor på denna jord fiser/pruttar/fjärtar - whatever - även drottning Silvia och miss Universum. Och nu alltså även Mia Holm - så det så!



Slutet gott Allting gott - Fortfarande kära trots allt! Hand i hand på fotboll iRom.

Ciao Ciao // Mia - alias MisenFisen //