Mia Holm

Maja, min lilla "bebis" har legat på sjukhus i natt.

I tisdags natt märkte jag att det var nåt som inte stämde. Maja, som är väldigt social och gärna vill ligga hos mig på nätterna, hade varit osynlig hela natten.

På morgonen när jag klev upp syntes hon inte till, vilket var ovanligt eftersom hon alltid kommer och "mjauar" go´morron när min väckarklocka ringer.

Hon låg istället som en liten ihoprullad boll i sin egen röda korg i vardagsrummet och lyfte inte ens på huvudet när jag pratade med henne. Hon kom inte heller in i köket när jag höll på med frukosten, vilket också var ovanligt eftersom Maja är ett riktigt litet matvrak som gärna vill smaka på både det ena och det andra.

Vår söta knubbsäl Maja i egen hög person

På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet var hon likadan; apatisk och matt och jag tyckte att hon kändes febrig på nåt sätt. Andningen var tung och snabb och nosen varm och torr.

Vi bestämde att vi skulle ringa veterinär dagen efter om hon inte visade tecken på förbättring.

Igår var hon tyvärr inte bättre, hon bara låg där och verkade må jättedåligt. Jag blev riktigt orolig och vi bestämde oss för att ringa veterinären. Hon hänvisade oss direkt till Falu Djursjukhus och när vi pratade med dom så tyckte dom att Maja skulle komma in så snart som möjligt (!) Detta gjorde ju förstås att jag blev ännu mer orolig, så jag beslöt att åka hem på direkten och åka in med henne.

När jag kom hem låg hon kvar precis på samma ställe som när jag lämnade henne på morgonen. Pluttan....hon orkade knappt titta på mig och jag tyckte så synd om henne.

Jag tänkte "Tänk om hon dör på vägen in, tänk om hon slutar andas".

Jag lyfte in henne i kattburen och vi stack iväg i flygande fläng mot Falun. Plockade upp "stor-husse" på vägen och sen bar det av mot sjukhuset.

På djursjukhuset var dom helt underbara - en stor eloge till personalen!

Dom tog hand om våran "skrutta" som var ganska skärrad och rädd nu. Hon var även väldigt medtagen, hon hade varken ätit eller druckit på två dygn. Jag misstänkte att hon var uttorkad, men hon vägrade dricka vatten.

Doktorn kände och klämde, hon blev röntgad, en kanyl sattes i tassen och ett blodprov togs. Hon fick även en antibiotika-spruta i nacken. Och hon var så duktig och fick beröm både från matte och sköterskorna.

Sen blev hon kvar på sjukhuset över natten. Dom ville se så att hon svarar på penicillin och vänta på proverna osv. Veterinären sa att dom hade fått in andra katter med samma symptom och frågade om Maja brukade jaga fåglar.

"Jaha då, sa jag. Hon är en riktig jägare när hon sätter den sidan till och faktum är att hon tog en i helgen - ända in i vardagsrummet till och med!"

Det finns misstanke om salmonellabakterier hos vissa fåglar tydligen.

Idag på eftermiddagen ringde dom från sjukhuset, vi hade ju hoppas på att få hem Maja idag, men  hon är fortfarande dålig... The good news är att hon har svarat positivt på penicillinet. Men the bad news är att hon fortfarande har feber. Hon har droppet kvar i tassen och det är ju bra för då vet man ju att hon får både näring och vätska. Imorgon förmiddag får vi veta om vi får hem henne.

I alla fall så saknar jag min söta lilla hårboll - saknar henne på mitt täcke och under mitt täcke. Saknar när hon busar och tror att fåtöljen är hennes eget klätterträd. Saknar hennes tjyvhopp upp på diskbänken när smörpaketet står framme. Saknar när hon kommer och stryker sig mot mina ben när jag lagar mat.

Men hon är i goda händer och jag hoppas bara att hon piggnar på sig till imorgon så vi får åka och hämta henne.



Vår sötnosa Maja.

// Mi@ //