Putt, Chipp & Pitch
Ännu en dag på golfbanan och idag tränade vi putt, chipp och pitch för hela slanten! Vi började med lilla putten och fick då göra ett prov, vi skulle klara "putt"banan på max 23 slag och det var nio hål (!) Jag och Anders gick tillsammans för man skulle gå två och två och liksom hålla koll på varann, så att ingen fuskade. Anders var superbra då han gick runt på endast 17 slag! Jag var mindre bra.....jag gick runt på 24..... Men tränaren var snäll och sa att det var godkänt ändå :) *Thankyou Paul*
Sen var det Chipp som är ett jättesvårt slag, tycker jag. Egentligen är det lätt, men det är så förbannat mycket man ska tänka på; det är som en putt fast med en annan klubba och sen så ska bollen ligga åt höger medans den i putten ligger åt vänster. Tyngden ska dock vara på vänster ben, märkligt...och man får absolut inte böja handlederna, vilket man gör precis hela tiden, jag lovar. Man TROR att man gör precis så som tränaren säger att man ska göra, men icke - det gör man inte - åtminstone inte dom första 30 slagen, typ.
Pitchen, som man slår från "rough" d v s det längsta gräset närmast green, är också nåt att bita i för det är det slaget man använder om man ska få bollen över ett hinder, t ex en vattengrav eller liknande. Det gäller då förstås att få till det där rätta knycket så att bollen kommer upp i luften som i en liten båge. Ni fattar va?! Det gäller att ha tålamod och bara nöta nöta och nöta lite till.
Ja, som jag sa igår; det är inte lätt som en plätt! Men jättekul. Känns som vi redan nu blivit lite bitna av det hela.
Efter kursen idag så gick vi på golfrestaurangen och tog en fika innan vi skulle träna lite mer för oss själva på tu man hand. Då dök en väldigt trevlig äldre man upp, som tydligen hade jobbat ihop med Anders´ pappa en gång i tiden, och erbjöd oss att köpa bra begagnade golfset (bl a med kobra-klubbor) som han ville sälja då han precis köpt nya till sig själv och sin dotter.
Hur det nu var så slutade det med att jag och Anders helt plötsligt hade köpt varsitt jättebra och komplett golfset med tillhörande bag för endast 1 000:- styck. Detta efter inrådan av vår tränare som kollade in klubborna och sa att vi nog inte fattar vilken jättebra deal vi gjort. "Top of the line" var så han uttryckte det. Så nu är det väl bara att köra så det ryker, gissar jag.
Jag med mitt nya egna golfset - kolla även in min golfhandske - Vad var det jag nämnde igår? Det är viktigt med de rätta attiraljerna *hi hi*
Puss & hej från mig
Sen var det Chipp som är ett jättesvårt slag, tycker jag. Egentligen är det lätt, men det är så förbannat mycket man ska tänka på; det är som en putt fast med en annan klubba och sen så ska bollen ligga åt höger medans den i putten ligger åt vänster. Tyngden ska dock vara på vänster ben, märkligt...och man får absolut inte böja handlederna, vilket man gör precis hela tiden, jag lovar. Man TROR att man gör precis så som tränaren säger att man ska göra, men icke - det gör man inte - åtminstone inte dom första 30 slagen, typ.
Pitchen, som man slår från "rough" d v s det längsta gräset närmast green, är också nåt att bita i för det är det slaget man använder om man ska få bollen över ett hinder, t ex en vattengrav eller liknande. Det gäller då förstås att få till det där rätta knycket så att bollen kommer upp i luften som i en liten båge. Ni fattar va?! Det gäller att ha tålamod och bara nöta nöta och nöta lite till.
Ja, som jag sa igår; det är inte lätt som en plätt! Men jättekul. Känns som vi redan nu blivit lite bitna av det hela.
Efter kursen idag så gick vi på golfrestaurangen och tog en fika innan vi skulle träna lite mer för oss själva på tu man hand. Då dök en väldigt trevlig äldre man upp, som tydligen hade jobbat ihop med Anders´ pappa en gång i tiden, och erbjöd oss att köpa bra begagnade golfset (bl a med kobra-klubbor) som han ville sälja då han precis köpt nya till sig själv och sin dotter.
Hur det nu var så slutade det med att jag och Anders helt plötsligt hade köpt varsitt jättebra och komplett golfset med tillhörande bag för endast 1 000:- styck. Detta efter inrådan av vår tränare som kollade in klubborna och sa att vi nog inte fattar vilken jättebra deal vi gjort. "Top of the line" var så han uttryckte det. Så nu är det väl bara att köra så det ryker, gissar jag.
Jag med mitt nya egna golfset - kolla även in min golfhandske - Vad var det jag nämnde igår? Det är viktigt med de rätta attiraljerna *hi hi*
Puss & hej från mig
Golfproffs nästa, eller?
Anders kom hem för några veckor sen och sa: "Vet du vad jag har gjort? Jag har köpt två begagnade golfset och anmält oss till golfkurs nu i sommar!" Han är underbar, min kära livskamrat :) Vi har visserligen pratat löst om det några gånger, att vi kanske NÅN gång skulle prova, för det verkar ju så himla mysigt att gå ut en tidig vacker morgon och dra nio hål eller nåt. Dessutom finns det en väldigt fin golfbana och klubb i Rättvik, så varför inte?
Men nu kom alltså överraskningen lite tidigare än väntat och jag har faktiskt sett fram emot vecka 29 då den skulle börja.
Nu har vi varit två ggr och lärt oss: Putt, chip, pitch och att slå ut på "ranchen" med både järnklubba och träklubba (!)
Och jag kan avslöja att det är jättesvårt!! Det är liksom inte bara att svinga klubban lite som man tycker och träffa bollen, Nä Nä folks.....det är mycket mer än så... På ena slaget ska man ha bollen i vänster synfält och ha 65% tyngd på vänster ben medans man på det andra slaget ska ha bollen i höger synfält, men fortfarande 65% tyngd på vänster ben och på "pitchen" har man 50/50 tyngd, bollen i mitten och klubban ska svingas upp med rak vänster arm med "tån" (alltså klubbans tå) pekandes uppåt och AJabaja om du vrider handleden på fel ställe eller alls! Uj Uj!!!
Ni fattar själva va? Det är ingenting man bara "flyter" sig igenom utan här krävs koncentration, engagemang och uthållighet samt stark rygg och starka handleder och handflator.
Men efter två pass så känns det faktiskt jättekul och kanske kanske är det här något som vi faktiskt kommer att fortsätta med. En liten detalj bara......Det är INTE gratis..... Någon som vill sponsra? *fniss*
Jag med "puttern" på "Green"
Jag och träklubban eller "drivern" som den oxå heter, detta utslag är INTE lätt....
Ok...Det är inte min golfbag med vagn.....Men jag vill ju gärna se lite proffsig ut! :)
Känns som att det många många golfrundor kvar tills jag blir proffs på riktigt!
Til´ next tajm, Kram från
Mia
Resumé á la Mia
Inser med förfäran att det är över två (!) månader sen jag bloggade.... Shame on me.... Var har den där förbaskade tiden tagit vägen? Ja, jag vet att man skyller på den, typ alltid, men fasiken alltså.... Tror jag har haft SÅ mycket annat i mitt lilla huvud; så som att sonen snart åker till USA i ett år till exempel, och det är liksom inte bara att skicka iväg dom må ni tro, NÄ - Hujeda mej vad massa saker som ska fixas; såsom själva ansökan, läkarundersökningar, vaccinationer, personliga brev, rekommendationer från lärare, betyg, foton - You name it! Sen inte nog med det, det är bara en liten detalj kvar och det är själva visumet och jag säger bara Oh My God vilket jobb det varit med den ansökan, som var ungefär 15 sidor att fylla i på nätet. Mm.....går inte in på detaljer, men EN sak har jag lärt mig och det är att amerikanska myndigheter är ganska byråkratiska; Nä, Emil ÄR inte en terrorist, jag lovar!!! Anyways, nu har vi varit ner till ambassaden, där vi för övrigt fick köa i 3,5 timmar (!) innan Emil äntligen fick komma in med sin "lunta" av papper o dyl som vi sammanställt under några veckor. Äntligen är visumansökan iväg och nu kan vi nästan pusta ut fram tills han åker, vilket är exakt om 18 dar *biter på naglarna*!
Den långa bloggpausen kan oxå ha att göra med att jag har haft ganska mycket i huvudet vad gäller jobb... Jag har ju sökt nytt jobb, varit på intervju, fått jobbet, löneförhandlat, sagt upp mig på Proffice (Yippie) och sen haft nedräkning tills den dag jag skulle jobba sista dagen på Teknikdalen. Och det var blandade känslor kan jag säga! Konstigt att sluta....men känns nytt och spännande att sätta klorna i nåt annat och se vad man går för innan man rostar ihop.
Men nog om detta, tänkte ta en resumé vad som hänt och vad vi gjort sen sist och det kommer i form av ett fotocollage och jag tar det i tur & ordning.
Balen
Elin, min vackra styvdotter, var på studentbal med sin Magnus i slutet början av juni och vi var naturligtvis där och beskådade det stiliga ekipaget.
Elin med sin Magnus utanför Lerdalshöjden
Som en bedårande prinsessa
Studenten
Det blir mer av Elin, som tog studenten den 11 juni efter tre år på Samhällsprogrammet på Rättviksgymnasiet och hon gick ut med toppenbetyg!
Färdig & klar för vuxenlivet
Stora kramen från "styvmor"
Stolta pappa Anders och farmor
Elin omringad av min Emil & Linus och "moster" Pernilla
Elin & Jag
Polen - Sopot - Gdansk
Jag och Anders smygstartade semestern med några dagar i Sopot, Polen. Vi var där i fem dygn och det var underbart!
Anders på den långa piren i Sopot
Jag med stranden och piren i bakgrunden
Längst ut på piren
Anders i Gdansk vid en av många fina anrika platser
Jag på den pittoreska Maria-gatan i Gdansk
Det ståtliga medeltidsslottet i Malbork, där vi spenderade en hel dag
Relax vid stranden med polsk god öl och en bra bok
Vi vid SolidaritetsMuséet i Gdansk (mycket intressant)
Midsommar i Rättvik
Som alla andra midsommaraftnar, sen jag och Anders blev ett par, så firade vi med mina fina systrar och vi var, enligt vår egna lilla tradition, hos oss i Lerdal, Rättvik och det är väl precis DÄR man ska vara på midsommar. Kan det bli nå´ mer midsommar nån annanstans, jag bara undrar?
Det traditionella "syster" fotot med Siljan i bakgrunden
Min Anders & jag på vår baksida
Magnus & Elin grillar
Syster Pernilla, syster Linda och Christos
Puss på dig Bella och Glad Midsommar!
Solnedgång borton Siljans berg på Midsommarnatten
En era går i graven
Efter 12 år har jag nu slutat på Teknikdalen... Jobbade sista dagen fredagen den 9 juli och när den dagen väl kom så kändes det mycket märkligt. Jag gjorde liksom allt för sista gången! Men ÅH vad jag blev uppvaktad med blommor och presenter från ett flertal av företagen som finns där. Och tänk vad många lyckönskningar jag fick och vad många som sa till mig att "Teknikdalen blir sig inte likt utan dig Mia" Jag har fått höra SÅ många fina och positiva ord om mig och mitt arbete där och det är jag verkligen rörd över. Det är DET jag tar med mig i hjärtat som ett fint minne när jag nu ska gå vidare i ett nytt och spännande jobb.
Främst kommer jag sakna min kära bästa kollega och vän Susanne, i tio år kamperade vi ihop i Teknikdalen som ett strävsamt gammalt gift par :) Och tänk vad mycket skoj vi haft och vad många roliga och dråpliga saker som hänt! Och alla andra trevliga och fina kunder och människor som passerade förbi varje dag eller ibland bara en gång i ett flyktigt besök.
Charlotte och Susanne kidnappade mig, denna sista dag och gav mig en oförglömlig dag med lunch på Haganäs, picknick i det gröna med champagne och jordgubbar, solen sken och vi satt vid sjön Runn och det kändes bara så där jättebra fastän det var min "finaldag". Charlotte höll ett SÅ fint och personligt tal till/om mig som jag kommer minnas för evigt och sen fick jag en otroligt fin present, i form av ett "Tomas Sabo" armband med en "M" berlock, Tack än en gång ni fina!
Här kommer bilder på de blommor och presenter jag fick:
Tack TriaTech - Ser fram emot festen i höst!
Tack Anette och Restaurangen "Själar säger aldrig farväl"
Jag bland blommor och presenter
Tack Cad-Q för de vackra glasen och Tack Stiftelsen Teknikdalen för Champagnen
Tack söta Sofia "Mitt i Prick" Fika? Lunch? Whenever
Tack Karin och alla ni andra på ALMI för det jättefina armbandet (överst) och JätteTack än en gång Charlotte, Hushagen och Susanne för det personliga silver armbandet från Tomas Sabo Design
Tack Ingalill - Dalabanan, för den jättesöta och vackra buketten i rosa
Tack Jessica - kära vän och kollega - för denna fina gröna växt som nu pryder mitt matsalsfönster
Jag tar åt mig av allt som står på detta kort - sant eller inte - som jag fick av Susanne & Lottie :)
Tack också alla ni andra för alla kramar och telefonsamtal! Ni kommer alltid finnas i mitt minne.
// Mia //
Den långa bloggpausen kan oxå ha att göra med att jag har haft ganska mycket i huvudet vad gäller jobb... Jag har ju sökt nytt jobb, varit på intervju, fått jobbet, löneförhandlat, sagt upp mig på Proffice (Yippie) och sen haft nedräkning tills den dag jag skulle jobba sista dagen på Teknikdalen. Och det var blandade känslor kan jag säga! Konstigt att sluta....men känns nytt och spännande att sätta klorna i nåt annat och se vad man går för innan man rostar ihop.
Men nog om detta, tänkte ta en resumé vad som hänt och vad vi gjort sen sist och det kommer i form av ett fotocollage och jag tar det i tur & ordning.
Balen
Elin, min vackra styvdotter, var på studentbal med sin Magnus i slutet början av juni och vi var naturligtvis där och beskådade det stiliga ekipaget.
Elin med sin Magnus utanför Lerdalshöjden
Som en bedårande prinsessa
Studenten
Det blir mer av Elin, som tog studenten den 11 juni efter tre år på Samhällsprogrammet på Rättviksgymnasiet och hon gick ut med toppenbetyg!
Färdig & klar för vuxenlivet
Stora kramen från "styvmor"
Stolta pappa Anders och farmor
Elin omringad av min Emil & Linus och "moster" Pernilla
Elin & Jag
Polen - Sopot - Gdansk
Jag och Anders smygstartade semestern med några dagar i Sopot, Polen. Vi var där i fem dygn och det var underbart!
Anders på den långa piren i Sopot
Jag med stranden och piren i bakgrunden
Längst ut på piren
Anders i Gdansk vid en av många fina anrika platser
Jag på den pittoreska Maria-gatan i Gdansk
Det ståtliga medeltidsslottet i Malbork, där vi spenderade en hel dag
Relax vid stranden med polsk god öl och en bra bok
Vi vid SolidaritetsMuséet i Gdansk (mycket intressant)
Midsommar i Rättvik
Som alla andra midsommaraftnar, sen jag och Anders blev ett par, så firade vi med mina fina systrar och vi var, enligt vår egna lilla tradition, hos oss i Lerdal, Rättvik och det är väl precis DÄR man ska vara på midsommar. Kan det bli nå´ mer midsommar nån annanstans, jag bara undrar?
Det traditionella "syster" fotot med Siljan i bakgrunden
Min Anders & jag på vår baksida
Magnus & Elin grillar
Syster Pernilla, syster Linda och Christos
Puss på dig Bella och Glad Midsommar!
Solnedgång borton Siljans berg på Midsommarnatten
En era går i graven
Efter 12 år har jag nu slutat på Teknikdalen... Jobbade sista dagen fredagen den 9 juli och när den dagen väl kom så kändes det mycket märkligt. Jag gjorde liksom allt för sista gången! Men ÅH vad jag blev uppvaktad med blommor och presenter från ett flertal av företagen som finns där. Och tänk vad många lyckönskningar jag fick och vad många som sa till mig att "Teknikdalen blir sig inte likt utan dig Mia" Jag har fått höra SÅ många fina och positiva ord om mig och mitt arbete där och det är jag verkligen rörd över. Det är DET jag tar med mig i hjärtat som ett fint minne när jag nu ska gå vidare i ett nytt och spännande jobb.
Främst kommer jag sakna min kära bästa kollega och vän Susanne, i tio år kamperade vi ihop i Teknikdalen som ett strävsamt gammalt gift par :) Och tänk vad mycket skoj vi haft och vad många roliga och dråpliga saker som hänt! Och alla andra trevliga och fina kunder och människor som passerade förbi varje dag eller ibland bara en gång i ett flyktigt besök.
Charlotte och Susanne kidnappade mig, denna sista dag och gav mig en oförglömlig dag med lunch på Haganäs, picknick i det gröna med champagne och jordgubbar, solen sken och vi satt vid sjön Runn och det kändes bara så där jättebra fastän det var min "finaldag". Charlotte höll ett SÅ fint och personligt tal till/om mig som jag kommer minnas för evigt och sen fick jag en otroligt fin present, i form av ett "Tomas Sabo" armband med en "M" berlock, Tack än en gång ni fina!
Här kommer bilder på de blommor och presenter jag fick:
Tack TriaTech - Ser fram emot festen i höst!
Tack Anette och Restaurangen "Själar säger aldrig farväl"
Jag bland blommor och presenter
Tack Cad-Q för de vackra glasen och Tack Stiftelsen Teknikdalen för Champagnen
Tack söta Sofia "Mitt i Prick" Fika? Lunch? Whenever
Tack Karin och alla ni andra på ALMI för det jättefina armbandet (överst) och JätteTack än en gång Charlotte, Hushagen och Susanne för det personliga silver armbandet från Tomas Sabo Design
Tack Ingalill - Dalabanan, för den jättesöta och vackra buketten i rosa
Tack Jessica - kära vän och kollega - för denna fina gröna växt som nu pryder mitt matsalsfönster
Jag tar åt mig av allt som står på detta kort - sant eller inte - som jag fick av Susanne & Lottie :)
Tack också alla ni andra för alla kramar och telefonsamtal! Ni kommer alltid finnas i mitt minne.
// Mia //
