Mia Holm

Ja, vad säger man? En olycka kommer sällan ensam... När vi äntligen fick  hämta hem Maja och hon verkar repa sig riktigt bra så märker vi nu att hon haltar väldigt illa...

Elin gav henne penicillin igår morse och då märkte hon att Maja haltade. När vi kom hem på eftermiddagen såg jag det med egna ögon, hon inte bara haltade, hon kunde inte riktigt stödja på vänster bakben (!) och hon mjauade "ont" och väste liksom när hon fick lov att stödja på benet.
Hon ville gå ut men det fick hon inte för matte utan jag ringde till Djursjukhuset (igen...) och berättade om situationen. Vi bestämde att jag skulle få komma in i dag på morgonen om hon inte var bättre.

Men sen när vi skulle gå och lägga oss igår kväll så verkade hon bättre och gick faktiskt utan att halta. Detta förundrade oss lite grann så vi hoppades på att hon skulle vara ännu bättre idag. Vi misstänkte dock att det kunde vara det febernedsättande medlet, hon fick tidigare på kvällen, som gjorde att smärtan lindrades.

I morse, som sagt, haltar hon illa igen...och nu har hon gått och gömt sig i källaren. Jag hittade på henne till slut; hon låg längst upp på en lagerhylla (hur hon nu kommit upp DIT??) och när jag ville hjälpa henne ner så märkte jag att hon hade väldigt ont och jag fick knappt peta på henne. Hon väste som för att säga; "låt bli mig, jag har ont!"

Har pratat med sjukhuset igen och vi kom överens om att jag ska ringa tillbaka om det är så att hon kryper fram ur sitt skrymsle.



Älsklingen bland blommor och blad - pigg och kry - Jag saknar "vanliga" Maja...

// Mi@ //